"Skolans lokaler är ofta föråldrade"

Men eftersom hyresgästen heter Arbetsmiljöverket uppfyller det säkert — i likhet med myndigheternas övriga rum — alla arbets­miljöregler. De fysiska åtminstone.

Annat är det i skolan, landets största arbets­plats. Gamla och dåligt underhållna fastig­heter, bristande tillgänglighet, lokaler som används och slits så mycket att objudna gäster som buller och dålig luft inte förvånar någon.

Karin Bennbom vet. Hon arbetade som matte- och NO-lärare i fem år innan hon kom hit och nu ska hon leda verkets treåriga skolinspektionsrunda. Fram till 2016 ska nästan var tredje grund- och gymnasieskola inspekteras.

Hur står det till med den fysiska arbetsmiljön i skolan?

— Till att börja med bedrivs verksamheten ofta i för gamla lokaler, som heller inte är anpassade till dagens skolverksamhet.

— När jag började i skolan, på 70-talet, var vi 20—22 elever i klassrummet, men i dag kan det ju vara 28—30 elever — i samma lokal som då. Dessutom är lektionspassen ofta mycket längre nuförtiden.

Vilka är de vanligaste bristerna?

— Ventilation och inomhusklimat är ett problem. När till exempel luften i ett klassrum blir dålig så vädrar man, vilket får till följd att det blir för kallt i stället.

— Ett annat problem är buller. Framför allt det störande och egenproducerade bullret, som gör att man blir trött och spänner sig. Och detta beror delvis på att dagens undervisning är upplagd så att alla ska samtala och arbeta tillsammans i större utsträckning än förr.

Varför omfattas inte förskolorna av inspektionen?

— Därför att vi är tvungna att avgränsa oss. Utan avgränsning … ja, det skulle kunna bli hur stort som helst. Bara det här känns som väldigt, väldigt stort. Och angeläget.

Anmälningarna till Arbetsmiljöverket ökar. Sedan 2007, året efter den förra inspektionssatsningen, har anmälningarna från skyddsombuden inom skola och förskola ökat med över 50 procent.

Varför då, tror du?

— Skyddsombuden har blivit mer aktiva. Jag tror att det beror på att vi lagt om vår planering och styrt upp den mer. De agerar för att få vår uppmärksamhet. De lyfter fram frågor om lokaler, stress och hot.

Vilka sanktionsmöjligheter har ni?

— Under våra inspektioner följer vi en checklista (www.av.se/checklistor). Om vi hittar brister ställer vi krav i ett inspektionsmeddelande, vilka de flesta brukar följa. Men följs de inte skickar vi ett beslut, som nästan alltid är kopplat till ett vite. Uppfyller de inte kravet då kan vi vända oss till domstol för att vitet ska dömas ut.

Ni har efter en anmälan från facket krävt att Stockholms stad prioriterar bland lärarnas uppgifter. Borde inte lärarna klara det själva?

— Jag har svårt att gå in i det specifika ärendet. Men prioritering kan vara en åtgärd för att komma tillrätta med en arbetsbelastning som är så hög att den riskerar att leda till ohälsa.

— Det är arbetsgivaren som måste ange enligt vilka principer man ska välja bort uppgifter om arbetstiden inte räcker till för alla.

Gör ni bara föranmälda inspektioner?

— Ja, vi dyker inte bara upp. Först hör vi av oss till någon högre tjänsteman på kommunen och berättar att vi är på gång. Sedan åker vi ut och gör en inspektion på huvudmanna­nivå, där vi träffar politiker, huvudskydds­ombud, förvaltningschefer.

— På de mötena tar vi bland annat upp hur man hanterar problem kopplade till byggnader eftersom det är sådant som en rektor oftast varken har råd eller kunskap om.

Varför inspekterar ni inte skolorna först?

— Att vi börjar på huvudmannanivå beror på att vi hoppas att alla skolor ska känna att de omfattas, även de 70 procent som vi inte inspekterar. Dessutom hoppas vi få en mer långsiktig hållbarhet. Om skolledningen får krav på sig uppifrån, från huvudmannanivå, tror jag att det håller bättre över tid.

— Men nästa steg är att besöka ett ­antal skolor. Och där möter vi oftast rektor, skyddsombud och elevskyddsombud om det finns.

Oftast är det rektorerna som ska se till att det bedrivs ett systematiskt arbetsmiljö­arbete på skolan.

Gör de det? Har de koll på lagstiftningen?

— Det är för tidigt för mig att säga. Men det är en av flera viktiga uppgifter som ofta ligger på rektorn. Själva ansvaret ligger dock på huvud­mannen som ska kontrollera och faktiskt följa upp att arbetsmiljöarbetet fungerar.

— När vi aviserar våra inspektioner så ­bidrar redan det till att man sätter fokus på sitt arbetsmiljöarbete.

Nästan var tredje skola ska nu inspekteras. Hur sker det slutliga urvalet?

— Det görs ute på våra distrikt. De har den lokala kännedomen och vet var det är som mest angeläget. Kommer vi att ge en rättvis bild av svensk skola? Nej, vår uppgift är att hitta områden där det brister. Vi ska försöka hitta de skolor där vi gör mest nytta.

Många skolor tvingas numera använda sig av baracker och andra tillfälliga lokaler.

Vad anser du om det?

— Det spelar ingen roll om en skollokal är tillfällig eller permanent, är det en arbetsplats så måste den uppfylla arbetsmiljökraven.

— Ibland behövs det ombyggnader, men ibland kan man vidta organisatoriska åtgärder i stället. Om exempelvis ventilationen i en lokal inte är anpassad för ett visst antal elever så kan man kanske halvera gruppen.

Hur är din arbetsmiljö i dag jämfört med när du jobbade som lärare?

— Det är stressigt och tufft även på Arbetsmiljöverket. Men här styr jag över min tid på ett helt annat sätt, har inga exakta minutslag som jag ständigt måste passa.

Du var skyddsombud på din skola. Fick du något besök av Arbetsmiljöverket?

— Ja, som skyddsombud har jag varit utsatt … eller ska jag säga haft förmånen att få besök av en inspektion. Det var spännande.

— Det kan vara lite nervöst till en början, men överlag tycker jag att de här mötena är väldigt positiva.