Det viktiga efter Pisa-rapporten är att fatta rätt beslut. För att vända utvecklingen behövs en samsyn mellan politiker, fack och arbetsgivare.
Med sorg och frustration tog jag del av Pisa-resultaten. Den bistra sanningen är att politiken inte har gett lärarna och eleverna förutsättningar att göra ett bra jobb. I stället för att nu enas i insatser för skolans bästa pågår en pajkastning utan like.
Det är ingen tröst att vissa, som sätter partitaktik före skolans bästa, förmodligen får förtroendekurvor som pekar åt samma håll som kunskapsresultaten.
Skolan har i årtionden behandlats styvmoderligt. Nedskärningar som fortsatt, stödfunktioner som försvunnit, fallande lärarlöner och växande administrationsberg, för att nämna något. De senaste åren har lärarna varit överhopade av IUP:er, skriftliga omdömen, åtgärdsprogram och nationella prov.
Lärarna är den grupp på arbetsmarknaden som uppger att arbetsbelastningen ökat mest. Ständigt kommer nya vittnesmål om brist på tid till undervisningen. Självklart och obönhörligen påverkar det elevernas resultat.
Nedgången i Pisa var väntad, hävdar Jan Björklund, men det duger inte. Skolan behöver och är värd högre ambitioner än så. Andra länder har visat att det går att vända utvecklingen på kort tid. Polen är bara ett exempel.
Det viktiga är nu att ta rätt beslut. Ska utvecklingen vändas behövs samarbete över blockgränserna, samsyn och prestigelöshet. Nu måste alla, politiker, fackliga organisationer och arbetsgivare, utmana sig själva och inte låta några frågor vara heliga. Det handlar om att ta itu med den bristande likvärdigheten, mota lärarkrisen och säga nej till reformer som inte gör nytta för eleverna. En politik full av ideologiska låsningar leder skolan fullständigt åt fel håll.
Skolverkets generaldirektör Anna Ekström menar att samhället måste se till att lärarna ges förutsättningar, tid och resurser att utföra sitt uppdrag. Hon pekar på det avgörande för elevernas resultat: att lära av en skicklig lärare. För detta har hon starkt forskningsstöd.
Hon lyfter också fram en annan mycket viktig aspekt: Lita på lärarnas kompetens och förmåga.
Det är ingen tvekan om vad skolan behöver för att förbättra resultaten. Det handlar om långsiktiga spelregler och goda förutsättningar för lärare och elever att kunna göra ett bra jobb. Det fria skolvalets negativa effekter kan aldrig accepteras.
Likvärdigheten måste stärkas genom medveten resursstyrning och särskilt stöd till alla elever som behöver det. Lärarkrisen måste motas. Fler måste vilja bli lärare så att de bästa söker lärarutbildningen. Lönerna ska upp och administrationsberget bort.
Om politikerna gör sitt jobb, kan lärarna göra sitt. Skolan ska vara lärarledd, inte politikerledd. Det pratas ofta om lärarnas kompetensutveckling. Vi välkomnar varmt alla möjligheter till fortbildning för lärare. Men i detta läge bör politikerna också fråga sig själva om de behöver ett kompetenslyft.