Skillnaden mellan tecken och bild ger problem för många när de ska lära sig läsa, skriver läraren och forskaren Lars Lundström.
Har författaren PC Jersilds dilemma med de svaga läsresultaten i Pisa att göra?
I Sverige förlamade det så kallade läskriget länge metoddiskussionen. Motsättningen rörde huruvida man bör lära sig läsa med utgångspunkt från förståelseläsning eller utifrån avkodning. Denna diskussion kan liknas vid en debatt om huruvida man ska lära sig gå med höger eller vänster ben först.
Språkets tecken kan få mening antingen i sammanhang eller som bilder, metaforer. Lässvårigheter kan uppstå i båda dessa avseenden.
PC Jersild beskriver hur dum han kände sig i första klass inför läsekonstens mysterier:
»Vad var det då som hakade upp sig? Jag tror numera att det har att göra med form och ljud. För mig var bokstäver först och främst tecken som påminde om ting, alltså ett slags bildspråk. A såg ut som ett tak, C som en skära och G som en metkrok. Jag var så upptagen att hitta liknande associationer för alfabetets samtliga tecken att jag helt enkelt inte fattade att det västerländska alfabetet har en annan grundprincip.«
Det finns belägg för att den begynnande läsinlärningen aktiverar hjärnan högersidigt och i bästa fall övergår till en balanserad aktivitet i hela hjärnan. Leken är här väsentlig. En käpp kan bli en häst och skrivna tecken kan stå för talat språk.
I en långtidsstudie av läsinlärningsprocessen användes sagor där beskrivande bild blandades med text.
I första klass »läste« barnen lätt och utan tvekan sagans bilder men de stannade till inför ord. I årskurs 3 noterades tvekan inför bilderna och barnen hade nu ett behov av att precisera vilken sorts hund som en bild av en hund föreställde. Men de stannade inte upp inför orden.
Under en fas av läsutvecklingen uppfattar lässvaga pojkar inte bilder och bokstäver på ett likartat sätt. Flickor och starka läsare har lättare för detta.
Kan pojkar hämmas av att en tidig, emotionellt engagerande »bildläsning« föredras framför en till en början associationsfattig nybörjarläsning?
Poängen med enskilda bokstäver är att de saknar mening. De måste dock hållas kvar i minnet tills meningen med ordet uppenbaras. Är ljudskriften svår att lära eftersom den är så förenklad? Den är enbart ett skelett som måste kläs med kött och blod av läsarens goda vilja och fantasi — det vill säga läsarens förmåga att läsa bakom och mellan orden och raderna.
För en avancerad läsare kan läsning jämföras med att se en engagerande film. För att detta ska bli möjligt krävs inlärd aktivering av en rad områden i hjärnan som tillför visuella samt tanke- och känslomässiga kvaliteter.
Innan dessa nätverk uppövats i hjärnan kan läsaktivitet upplevas som enbart en påtvingad plikt utan mening och innehåll, som helst så snabbt som möjligt ersätts av film och dataspel.
PC Jersild kommenterade sina lässvårigheter så här: »Hade man bett mig att konstruera ett eget skriftspråk, hade jag gått in för det med liv och lust. Svårigheten var att mitt tänkande nu måste tvingas in i ett system som någon annan funnit på. Det har aldrig varit min starka sida.«
Nu gick det så småningom bra för Jersild. Men tänk om någon hade låtit honom pröva att göra ett eget skriftspråk så att han hade kunnat förstå principen och inte behövt känna sig så dum.