Lång skolväg Sarahs val

Pip piip. Väckarklockan ringer klockan 6 hemma hos Sarah Burai, 13, som bor i Jordbro i Haninge kommun utanför Stockholm. Trots att de tidiga morgnarna är det värsta hon vet så masar hon sig upp utan att snoosa en enda gång.

Hon hade inte behövt kliva upp i ottan om hon inte ville. Hade Sarah valt en annan skola, en i hemkommunen, hade hon kunnat sova minst en timme till — varje morgon.

Men sedan ett och ett halvt år tillbaka går Sarah på Klara privata grundskola på Södermalm i centrala Stockholm.

— Det var pappa som ville att jag skulle gå i skola i stan för att han ville att jag skulle lära mig perfekt svenska och umgås med många som har svenska som modersmål, berättar Sarah samtidigt som hon slår sig ner vid frukostbordet.

I dag kan hon äta de unger­ska skinkpirogerna hemma i lugn och ro, men ibland får hon ta med frukosten på bussen.

Medan hon äter berättar Sarah att hennes pappa kommer från Ungern och hennes mamma från Mongoliet. Själv är hon född i Ungern och flyttade till Sverige och Jordbro med föräldrarna när hon var sju.

Det har fortfarande inte blivit riktigt ljust ute när Sarah lämnar hemmet och börjar gå mot busshållplatsen. Hon fäller upp kapuschongen på sin svarta jacka för att skydda sig mot snögloppet som faller från himlen den här fredagsmorgo­nen.

— På vintern är jag alltid nervös att bussen ska fastna eller att det ska bli bilköer. En gång förra året tog det mig åtta timmar att åka hem från skolan.

Den här morgonen är buss 837 bara två minuter försenad. Under resan genom Jordbro pekar Sarah ut sin gamla skola.

— Jag gick ettan till femman här i Jordbro och det var bra. Först ville jag inte börja i en skola i stan, ingen av mina kompisar skulle göra det. Men nu är jag glad att jag gjorde det.

Det bästa med skolan i stan är alla nya kompisar, säger hon och skrollar bland tusentals bilder på klasskamrater i mobilen.

— Men det som är allra bäst är egentligen att jag utvecklas så mycket i alla ämnen. Skolan i stan är mycket svårare än skolan här. Jag skulle ha haft bättre betyg om jag hade gått i en skola i Haninge, men jag lär mig mer i stan.

I Handen byter Sarah buss. Hon skyndar sig för att hinna först till favorit­sätet i ­bakre delen av bussen. Linje 810 mot Gullmarsplan är proppfull, i gången trängs vuxna män och kvinnor på väg till jobbet.

— Under resan brukar jag lyssna på musik eller träna ­inför något läxförhör, berättar ­Sarah.

— Men inte på hemvägen, då brukar jag oftast somna.

Hon stannar för det mesta på skolan till ganska sent. Flera eftermiddagar i veckan anordnar lärarna frivillig läxhjälp som Sarah brukar delta i.

— Jag skulle vilja bli tand­läkare när jag blir vuxen. Fast allra helst dansare.

Två kvällar i veckan dansar Sarah hiphop. Tidigare dansa­de hon fyra gånger i veckan, men det hinner hon inte nu.

Sarah flyger ner för trapporna mot tunnel­banespåret på Gullmarsplan, men tågets dörrar slår igen precis innan hon hinner fram. Som tur är kommer det ett nytt tåg om en minut.

Från Gullmarsplan åker Sarah en station med tunnel­banan, till Skanstull. Därifrån är det cirka tio minuters promenad till Klara privata grundskola.

— Hej Sofia! ropar Sarah och vinkar till en tjej vid utgången från tunnelbanan.

— Många av mina klasskompisar bor här på Söder. Vissa åker tunnelbana några stationer, men de flesta kan gå till skolan. De har tur.