Redan på senhösten 2012 ringde varningsklockorna. När elevansökningarna blev klara i mars blev läget för skolkoncernen JB katastrofalt. De 8 000 eleverna och deras föräldrar fick inget veta förrän strax före skolavslutningen.
Snart ett år har gått sedan Sveriges största skolkonkurs blev ett faktum. På onsdagen lade konkursförvaltare Mats Emthén fram sin förvaltningsberättelse.
– Har vi hittat några anmärkningar av allvarligare slag, nej, säger Emthén.
– I december 2012 var styrelsen medveten om att man inte kunde uppfylla sina villkor gentemot banken, säger Emthén.
I mars kom dödsstöten, det alldeles för låga antalet elever som sökt till JB:s alla skolor runt om i landet.
– Och då ser man att detta är katastrofalt, säger Emthén.
Intäkterna, det vill säga eleverna, fick förstås inte skrämmas bort ytterligare. Så bolagsledningen tillsammans med ägarna försökte i tysthet att sy ihop nya finansieringslösningar, men i maj insåg man slaget förlorat.
– Styrelsen har inte varit overksam, säger Emthén.
Det huvudsakliga grunden till konkursen är, enligt honom, det sviktande elevantalet.
– Den utförsbacken började redan 2011.
Dessutom var låneskulden och räntorna för höga, vilket gjorde att det inte gick att parera de minskade intäkterna. Men några utdelningar till de nya ägarna, riskkapitalbolaget Axcel, skedde aldrig.
Gick det då att som elev eller förälder se vart det barkade? Nej, knappast är konkursförvaltarens slutsats. Inte ens Skolinspektionen, den myndighet som ger skolorna tillstånd, hade kunnat se det här.
– Skolinspektionen borde få bättre verktyg.
Han föreslår att skolföretagen kanske skulle ha högre finansiella krav på sig, och tvingas till bättre och tätare rapporteringsskyldighet. Som det är nu kan det gå alldeles för lång tid mellan när det börjar gå utför och innan något händer.
Olle Lindström/TT