Skolambassadören sätter EU på schemat

EU och Bryssel. Vad tänker en vanlig svensk elev när den hör de orden? Byråkrati och något tråkigt, kanske. Inget som direkt angår en.

Så tänker och känner inte Judit Verga, Malin Jacobsson och Sandra Danho, som läser ekonomiprogrammet på Ullvigymnasiet i Köping. Deras ansikten lyser upp och de får något längtansfullt i blicken vid tanken på EU.

När Lärarnas tidning träffar eleverna är det bara några ­dagar kvar tills planet lyfter mot Bryssel. Där ska de besöka EU-parlamentet och EU-kommissionen.

— Vi är taggade, säger de.

De berättar stolt om sitt arbete »Ska Sverige införa euron?« som de hållit på med tre lektioner i veckan under en knapp månad. Klassen har de redan redovisat för. På skolans EU-dag ska hela skolan få ta del av deras vikvägg, full med flaggor.

— Det blir kul att komplettera med Brysselresan, att komma ut och se det på riktigt, säger Sandra Danho.

Alla studieförberedande program på Ullvigymnasiet har Europaprofil. Det innebär bland annat att de samhälls­vetenskapliga, ekonomiska och naturvetenskapliga programmen reser till länder i Europa under årskurs 2.

I år reste dock NO-eleverna till Kina i stället.

Resan till Bryssel leds av skolans egen skolambassadör för EU, Angelica Johansson. Det är också hon som ligger bakom skolans EU-dag, som i år sker för andra året i rad.

— Jag är motorn. Varje år bildar jag en EU-grupp av ­lärare. Vilka som är med beror på vilka som åker med på den årliga resan till Europa, säger Angelica Johansson.

I år åkte fyra lärare och 32 elever. Resan bekostas av kommunen. Andra resor med EU-anknytning har finansierats tack vare stipendier och fondmedel. Exempelvis har några av lärarna gjort en femdagars rundresa till EU:s institutioner och bland annat träffat EU-parlamentariker.

Ansökningarna har gjorts av Angelica Johansson tillsammans med involverade lärare.

— Jag har lagt ned väldigt mycket tid på det här, fem—tio timmar i veckan första året. Jag läste mycket och fyllde ­i ansökningar. Fritiden har ju gått åt ibland. Men det har ­varit värt det. Nu är det lättare.

Hon har stöd från rektorn och har fått tjänstetid avsatt för sin planering, cirka 100 timmar per läsår.

Stödet såg hon till att ha redan när hon bestämde sig för att ansöka om att bli skolambassadör. Utbildningen var på ett år (se ruta) och hon lärde sig hur man driver projekt, ansöker om pengar, hur man kan arbeta med EU-frågor, om EU:s historia med mera.

— Alla som gick utbildningen med mig var väldigt engagerade i sin skola. Ett gäng kreativa idésprutor. Vi har en Facebookgrupp där vi utbyter tips och information.

Förutom andra skol­ambassadörer består hennes nätverk i dag av personer, myndigheter och organisationer med EU-anknytning.

— Nätverk är viktigt. Jag har till exempel väldigt bra kontakt med Europahuset i Stockholm (EU:s representation i Sverige, red:s anm). Många som jobbar där jobbar också i Bryssel och Strasbourg.

Att jobba i EU och med EU-frågor är också något som ­Judit Verga, Malin Jacobsson och Sandra Danho kan tänka sig i framtiden.

— Det vore skithäftigt. En kompis i klassen fick prata på engelska inför en massa euro-peiska ungdomar i Europa­parlamentet. Då tänker man att i framtiden kanske man ­sitter där och är en viktig person, säger Sandra Danho.