Svar till Per-Arne Andersson, Lärarnas tidning 6/14:
Man borde naturligtvis varken bli förvånad, arg eller ledsen när man läser Lärarnas Tidnings intervju med Sveriges Kommuner och Landstings Per-Arne Andersson.
På frågan om det vore motiverat att höja lärarnas löner med 10 000 kronor ställer han motfrågan: »Utan att resultaten förbättras? … Tänker du att lärarna sitter och tjuvhåller på sin goda undervisning och plockar fram den när de får 10 000 mer i lön?«
SKL verkar tro att det enda som kan motivera oss lärare till förbättring är om vi förstår att detta är ett krav för högre lön. Utan ett sådant ekonomiskt incitament är tydligen allt hopp om förbättring borta.
Resonemanget säger en hel del om arbetsgivarens inställning till lärarna och, mer specifikt, en hel del om SKL:s tankar om lärares yrkesetik.
Andersson verkar lyckligt omedveten om kommunernas totala misslyckande på den kanske mest centrala delen av sitt arbetsgivaransvar: att läraryrket förblir attraktivt. När bokstavligen alla som kan hålla i en penna kan komma in på lärarutbildningen vore det klädsamt med lite självrannsakan.
Är SKL omedvetet om att OECD har pekat ut våra låga lärarlöner som en av de viktigaste orsakerna till våra fallande kunskapsresultat?
Har SKL missat att otaliga experter och debattörer har påtalat behovet av kraftigt höjda lärarlöner?
Jag kan bara önska att alla som motsätter sig ett förstatligande av skolan läser intervjun. Med en sådan inställning från arbetsgivaren kan vi aldrig rädda den svenska skolan.