Att partierna vill att staten lägger sig i vilka löner lärarna ska ha, kan leda till problem för den framgångsrika svenska lönebildningsmodellen. Det varnar Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth för.
Hur ovanligt är det att partierna på nationell nivå på detta sätt pekar ut en viss yrkesgrupp och öronmärker statliga miljarder för dem?
— Jag kan inte erinra mig att det någonsin har hänt tidigare, säger Claes Stråth.
Hur lämpligt är det att staten blandar sig i parternas lönepolitik?
— Min uppgift är att företräda den svenska arbetsmarknadsmodellen, vilket innebär att det är arbetsmarknadens parter som reglerar anställningsvillkoren i kollektivavtal och inte politikerna på nationell nivå.
Vad är problemet med rikspolitikernas inblandning?
— Att politikerna värnar om en viss yrkesgrupp innebär inte att arbetsmarknadens parter i övrigt tycker att det här är bra. Utan det kan leda till olika typer av konsekvenser.
Vilka konsekvenser?
— Det finns 60 andra fackliga organisationer. De har rätten och till och med skyldigheten att företräda sina medlemmars intressen.
Finns det risk att statliga lärarsatsningar driver fram kompensationskrav från andra fackliga organisationer?
— Ja, det är väl en av riskerna.
Naggar pengarna den svenska lönemodellen i kanten?
— Det är klart att man rubbar balansen för arbetsmarknadens parter — det är alldeles tydligt, säger Claes Stråth.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson säger till Sveriges Radios Eko-redaktion att statlig inblandning i lönepolitiken kortsluter den svenska modellen. Han varnar för att det kan komma kompensationskrav från andra yrkesgrupper.
— Det finns ju en massa människor i Sverige som känner sig underbetalda. Parterna ska sätta löner, där är vi benhårda, säger han.