Monstret Mollys Europaresa har väckt barnens nyfikenhet. Och förskollärarna triggas av mötet med andra länder.
En röd Pippi-ryggsäck drar till sig alla barnens uppmärksamhet. Monstret Molly har kommit tillbaka till förskolan i Mölndal och ska packas upp. Vad har hon varit med om? Vilka länder har hon besökt? Ett fyrtiotal barn från tre avdelningar är förväntansfulla inför dagens samling.
För förskolläraren Helene Klasson Rehn innebär samlingen också ett avslut på »Virtual Museum of Monsters«, ett EU-projekt som pågått under två år. Förskolor och skolor i Sverige, Portugal, Italien, Spanien, England och Tjeckien har arbetat med gemensamma teman, bloggat, skrivit sagor och varit värdar när de olika monstren kommit på besök.
Det som började med att varje skola skapade sitt eget monster har vuxit till en gemensam monsterpedagogik med tre övergripande mål: att främja läsglädje, stärka den europeiska gemenskapen och att använda informations- och kommunikationsteknik (IKT).
2012 utrustades varje monster med bland annat en resedagbok. Sedan bar det av ut i Europa för både monster och deltagande lärare. Vid tre träffar per år i respektive land har lärare från de olika skolorna träffats och bytt monster med varandra. I resedagböckerna har barn och lärare dokumenterat monstrens äventyr.
Helene själv har på två år besökt Tjeckien, Portugal och Spanien och fått många intryck med sig hem. Den senaste träffen i Spanien var den sista och då fick varje skola tillbaka sina egna monster.
— Europa har verkligen kommit närmare. Vi har väldigt mycket gemensamt, men också sådant som skiljer, säger hon.
Särskilt har hon fascinerats över vilken bra verksamhet lärarna lyckats skapa trots färre resurser än här hemma. Barngrupperna hon mött har ofta varit större, med färre i personalen och sämre lokaler.
— Å andra sidan är det mer toppstyrt och med mer disciplin, men det fanns ändå en stor glädje i det de gjorde. När vi gör sagor har vi kanske tre barn runt datorn och det är barnens egna formuleringar som skrivs ner utan att jag gör min egen tolkning. De satt med 20 barn och två lärare. Då måste personalen styra mer.
Ändå är det likheterna som stannar kvar, när Helene samlar intrycken. Hur man arbetar med sånger, sagor och rörelse. Årets högtider, som julfirandet. Miljöengagemanget som ofta finns som en röd tråd i flera skolors arbete.
— Det har varit en riktig kick för yrkesrollen att få jobba med det här i två år. Men nu hoppas jag på ett nytt samarbete med förskolan i England. »Att lära barn lära«, ett projekt om dokumentation.
Det har blivit dags att packa upp ryggsäcken. Några barn kommer ihåg när Molly skickades i väg för två år sedan och är särskilt glada att återse henne. Resedagboken är fylld med berättelser och bilder från besöken i Europa. Med hjälp av projektor och kamerafunktionen på Helenes lärplatta kan barnen följa Mollys äventyr på en stor duk i samlingssalen.
— Här är en karta över Europa. Ser ni hur hon rest? frågar Helene och pekar på kartan.
Barnen får följa hur Molly fått en egen fest i Italien, engagerat sig i ett rädda skogen-projekt i Portugal, varit med och kläckt levande kycklingar i Spanien och besökt Englands äldsta kyrka.
Innan samlingen är slut sjunger barnen alla monstersångerna de lärt sig. Och jo, de kan sjunga på italienska, engelska, portugisiska och spanska. Sångerna lärde de sig när alla lärarna samlades i Sverige.
— Lento, lento, il mostrone …