»Giftiga lärare passar inte in här«

Företagsgrundaren och den forna lära­ren Barbara Bergström kommer emot mig med bestämda steg klädd i en färgstark turkos dräkt.

Ofrivilligt dyker en bild av Margaret Thatcher upp i mitt huvud, samtidigt som Barbara Bergström trycker min hand i ett fast grepp. Premiärminister Thatcher i Storbritannien, även känd som »Järnladyn«. En kvinna som aldrig vek från det hon trodde på.

Sedan 1993 har Barbara Bergström byggt upp Sveriges största grundskolekoncern med 27 skolor (varav en i England), nära 2 000 anställda och 18 000 elever. Internationella engelska skolan har för avsikt att växa med 2—4 skolor per år under de närmaste åren.

Vågar ni starta fler skolor vid ett maktskifte?

— Självklart!

Så hoten om tuffare tag för friskolor påverkar inte era planer?

— Äh, säger hon och fnyser. Först när jag ser saker på pränt och politikerna har kommit överens om det ena eller det andra — då gör jag motstånd. Om de tuffare tagen blir verklighet då slår imperiet tillbaka, säger hon och brister ut i ett skratt.

Friskolor ska inte kunna ta ut vinst ifall de inte har lika stor lärartäthet som jämförbara kommunala skolor. Det anser Socialdemokraterna. Vad anser du?

— Äsch, äsch, äsch. Ha! Hög lärartäthet är inte en kvalitetsmätare. Det är snarare det motsatta. Vi har i grova drag 30—32 elever i våra klasser, främst för att det finns ett stort tryck och ett behov av våra skolor. Vi har en lärare men två mentorer per klass. Våra barn får den uppmärksamhet de behöver.

— Jämför med en annan skola. Där kanske det går 15—20 elever i klassen för att föräldrarna valt bort den. I det fallet beror inte lärartäthet på kvalitet utan snarare på bristande kvalitet.

Parallellt med vår intervju presenterar Metta Fjelkner, regeringens utredare, sina förslag för att skapa ordning och reda i den svenska skolan. Det handlar bland annat om att förbjuda ­mobiltelefoner på lektioner.

Utbildningsminister Jan Björklund har fått kritik för att han ägnar tid åt ytliga saker i skolan som kepsar och beslagtagna mobiler. Vad anser du om det?

— Jag anser att sådana detaljer är extremt ­betydelsefulla i en skola. När jag var rektor gick jag runt varje morgon med ett sudd­gummi och kontrollerade om det var grafitti på skåpen. Jag liknar det vid »det sönderslagna fönstersyndromet«. Om ingen direkt reparerar en sönderslagen ruta blir det snabbt fler och då går det snabbt åt fanders.

Vad innebär ordning och reda för dig?

— Mina egna barn, särskilt den äldsta, blev mobbade i den svenska skolan och det vill jag förhindra i mina skolor. I grunden handlar det om att skapa en trygg miljö för barnen med ordning och reda. För när du är rädd kan du inte fokusera på att lära.

För ett par år sedan sålde Barbara Bergström merparten av sitt aktieinnehav, 75 procent, i Internationella engelska skolan till riskkapitalbolaget TA Associates i USA.

Du sålde koncernen för drygt 800 miljoner och köpte sedan tillbaka 25 procent. Varför gjorde du det?

— Det är ju min skola, numera även min ­makes. Men jag är 68 år och inte odödlig. Det behövdes en övergång från mig som ensam­ägare till ansvarsfulla ägare som kan ta över. De nya huvudägarna ville ha mig kvar. Samtidigt vill jag också själv vara en väldigt vital del av övergången och försäkra mig om att kvali­teten fortsätter.

Varför valde du att sälja till just TA Associates med tanke på debatten i Sverige om riskkapitalbolag?

— För att det är en kvalitetsgrupp. För deras bakgrund inom utbildning och i internationell utbildning. Och på grund av våra samtal där vi gemensamt insåg att målet måste vara att bygga vidare på kvaliteten.

Var ni överens om att värdet i företaget ligger i skolornas kvalitet?

— Exakt. Och inte att suga ut pengar genom att skära ner. För om du gör det, vilket skulle vara en van­sinnig sak att göra, då förlorar du allt. Då är du ­borta. För mig handlar det om ansvar och det är något jag vill understryka när vi har för­äldrar som sätter sina barn, det dyrbaraste de har, i vår skola.

Andra riskkapitalbolag, som äger svenska friskolor, anger till sina investerare att deras ägande sträcker sig 5—6 år. Har du några försäkringar från dina köpare om hur länge de planerar att äga skolorna?

— TA har, enligt vad de sagt mig, en möjlig ägarhorisont på uppåt 12 år.

Du har rykte om dig att vara en tuff dam som kräver mycket av dina anställda. Stämmer det?

— Om jag upptäckt att någon av våra rektorer inte har hållit måttet har jag varit tvungen att sparka den personen. Det är inte lätt men ibland nödvändigt. Det har alltid inneburit en viss kostnad. Man kan inte flytta runt en person som inte fungerar. Barnens intresse går i första hand och deras utveckling beror på vem man placerar på toppen som rektor på skolorna.

Du talade nyligen inför dina rektorer om faran med giftiga lärare. Vad menas med det?

— Det är människor som försöker sticka dig i ryggen. Människor som försöker baktala dig och minimera din betydelse och maximera sin egen. De som agerar så anser jag vara ­giftiga lärare. Och jag har sagt till mina rektorer att vi är beredda att ta kostnaden för att bli av med sådana lärare. De hör inte hemma här. Vi har vårt etos: Vi vet vad vi vill och vilka vi är och det är inget som ska förstöras — någonsin!

Så ni har valt att köpa ut de lärare och rektorer som inte passar in och inordnar sig i er organisation?

— Exakt. Man måste ha en övertygelse och den backar man inte ifrån. Det budskapet ger jag till våra rektorer.

Från att ha varit en vanlig lärare för drygt 20 år sedan är du i dag en extremt rik kvinna. Hur känns det?

— Jag är rik på många sätt. Men pengarna i sig har inte förändrat mig. Jag har alltid levt mitt liv med fötterna fast förankrade i marken. Det jag gör är förenligt med mitt samvete. Förutom mitt arbete hjälper min make och jag bland annat tibetanska ungdomar att få studera via vår stiftelse. Jag sitter inte vid poolkanten och sippar på en Martini.