På Kastanjen får handen styra

Den stora gröna­ödlan betraktar misstänksamt Lärar­nas tidnings fotograf, som försöker hitta den bästa vinkeln på eleverna när de målar en skog i terrariet. Leguanen tillhör Freinetskolan Kastanjen.

Eleverna i år 9, MelanieTezcan, Okam Atilmis, Hayee Ribwar och Can Kucuköl visar runt på skolan som ligger i Fittja i Botkyrka kommun.

Regnskogsmålandet i terrariet är en del av undervisningen. Men inte i bild utan i språk — eleverna får bara instruktioner på engelska.

Handens arbete och praktisk nytta är det som mest utmärker Freinetpedagogiken. Det ska finnas mål och mening med kunskapen. Det finns ett tiotal specifika Freinetskolor i Sverige. Men till skillnad från andra alternativa pedagogiska rörelser vill freinetförespråkarna främst verka inom det befintliga skolsystemet.

Idéerna har funnits i Sverige sedan 1970-talet, men den första Freinetskolan startade inte förrän 1993.

Det är en klockren ironi att de pedago­giska tankarna i Célestin Freinets vänsterradikala och progressiva budskap fick möjlighet att etablera sig i Sverige först i och med den borgerliga regeringens friskolereform i början av 1990-talet.

— Ja, det var ett problem, eftersom vi visste att det var något som Freinet inte skulle gilla, säger Inger Nordheden, lärare på Kastanjen och ordförande för Freinetrörelsen i Sverige.

— Vi satt med var sitt glas vin och diskuterade hur vi skulle göra. Till slut kom vi fram till att vi måste ta chansen, säger hon.

Läraren Mia Vävare är nyvald ordförande för den internationella Freinetrörelsen, som är representerad i ett 40-tal länder, från Kanada till Senegal.

— Det finns ingen formell lärarutbildning för Freinetpedagoger och vi kräver inte specifika förkunskaper i pedagogiken av lärarna. Men alla nyanställda får gå en kurs innan terminsstart, säger hon.

Eleverna går i skolan mellan 08:00 och 15:10 varje dag. Och alla har rast samma tider. Låg- och mellanstadiet är åldersintegrerat medan år 7, 8 och 9 har egna klasser.

Högstadiet håller till i Kastanjegården, en pampig sekelskiftesbyggnad.

— Det ser ut som ett mentalsjukhus, det säger alla, säger eleven Okam Atilmis.

Högstadiet har en egen matsal, men för övriga elever intas lunchen i klassrummet — som även är ett bibliotek.

— Det kan vara jobbigt att ha lektion efteråt om någon har glömt att torka sin plats, säger klasskompisen Can Kucuköl.

Kastanjen är ett personalkooperativ och lärarna är noga med att markera avstånd till vinstdrivande friskolor. ­Freinets ideologiska övertygelse om minskade klassklyftor och solidaritet lyser igenom. Eleverna har hantverksdagar och en vintermarknad varje år.

— Pengarna skänker vi till fattiga i Guacamole, säger Okam Atilmis.

— Guatemala! rättar kompisen Melanie Tezcan och himlar med ögonen.