På kanten.
Det var fredag eftermiddag. Min sista lektion med 4A hade precis avslutats till elevernas belåtenhet. Lia dröjde sig kvar. Hon läste läxbladet som jag nyligen hade delat ut. Det var ett kopieringsunderlag från en pärm som hette »Mellan raderna«. I korta drag bestod läxan av en text med tillhörande frågor av karaktären »mellan raderna«. Eleverna var helt enkelt tvungna att läsa, you got it, mellan raderna för att hitta svaren. Jag hade haft denna typ av läxa i ett par veckor med ett ganska bra resultat.
Trots att jag inte hade denna text på näthinnan kände jag mig ändå övertygad om att det inte fanns en berättelse om en psykiskt sjuk person bland kopieringsunderlaget. För säkerhets skull tog jag en kopia av läxbladet och läste. Texten handlade om en tjej som hette Amanda och som hostade och hade feber. Hon var tack och lov inte psykiskt sjuk. I huvudet.
När läxan lämnades in onsdagen därpå hade samtliga elever svarat något i stil med: »Hon är förkyld«, på frågan som löd »Vad är det för fel på Amanda?« Alla utom Lia. Hon hade skrivit: »Det är inget fel på Amanda, hon är bara lite förkyld.«