Lärarna skulle inte behöva brottas med dåliga digitala system. Det finns enkla lösningar, skriver en informationsarkitekt.
»Jag brottas även med administration och teknik. Varje dag ska elevernas närvaro registreras i ett digitalt system som kallas Vklass. Vklass fungerar inte och i slutet av veckorna möts jag av ett automatiskt meddelande om att jag inte har utfört mina rapporteringsskyldigheter.«
Så skrev Thomas Petersson i »Rapport från en vårtermin i kaos« i Dagens Nyheter. Artikeln fick ett enormt genomslag. Hittills har den delats mer än 20 000 gånger på sociala medier.
Samma vecka som artikeln publiceras får jag rapporter från två helt andra kontakter inom skolan. Från en kommun i södra Sverige berättar en bekant att hennes partner lärarvikarien brister i gråt när hen försöker hantera det skoladministrativa systemet — hemma, på kvällstid (på dagen finns ingen tid).
Och från norra Sverige berättar en annan kontakt att det digitala skolsystemet tar så mycket tid och kraft att man bestämt att den nytillsatte försteläraren ska använda 50 procent av sin tjänst till att sköta systemet för de andra lärarna.
Det här gör mig helt enkelt rasande.
Skolans problem, lärarnas bedrövliga situation och elevernas fallande kunskaper har säkert många orsaker. Kanske är det klasstorleken, eller för mycket dataspel och för lite idrott. Kanske handlar det om kommunaliseringen eller friskolornas vinstkrav. Eller så har föräldrarna blivit mer krävande. Kanske har de fallande resultaten att göra med att läraryrkets status har raserats.
Men mitt i denna förvirring finns ett problem som är fullkomligt onödigt, som man kan lösa i morgon dag: Sluta införa usla digitala system. Släng ut de system som kostar mest i tid och ansträngning. Deras bidrag till bra skolresultat är ändå försumbara. Och i många fall fungerar de så dåligt att de bara skapar dubbeljobb — man måste göra samma sak på papper dessutom.
Det bedrövliga är att vi egentligen vet hur man skapar användbara system. Den kunskapen är 30 år gammal, men den används inte för arbetslivets system.
Många som pratar med mig säger att de dåliga systemen är droppen som får tålamodet att brista. Kanske för att de jämför med hur bra digitala system kan se ut och fungera — nämligen som de system de använder som privatpersoner, på sin fritid.
De digitala systemen är helt oemottagliga för lämpor, smicker och lirkande. De kräver blind lydnad och tar inga hänsyn — att jämföra med lärares kontakt med eleverna. Även den stökigaste eller tröttaste elev kan man ju försöka prata och resonera med, övertyga och motivera. Så inte med digitala system.
Lärarkåren behöver bli mycket tuffare. Vägra acceptera de stora och tungrodda lösningar som pressats på lärarna av kommuner och myndigheter. I många fall kan man ändå få bättre resultat med enkla digitala gratisverktyg — till mycket lägre pris.
Lärarna och deras fackliga organisationer behöver göra politiker och ledningar medvetna om att skolans IT-system är ett problem i sig — och ett problem som går att lösa. Inte med reflexmässigt »mer digitalisering« — utan med rätt digitalisering.
Utbildningsminister Gustav Fridolin annonserar nu att de nationella proven ska bli digitala. Det är mycket viktigt att ett sådant system inte stressas fram på grund av politisk prestige. Låt det ta tid, låt oss göra det rätt! Annars skapar vi bara ytterligare en belastning för lärarna.