Kraftiga slag dödade lilla Yara Alnajjar – men den som höll i brödkaveln bär lika mycket skuld som den som lät våldet pågå, anser åklagaren Pernilla Åström och yrkar på att paret fälls för mord. – Livstids fängelse är det enda rimliga, säger hon.
Yaras föräldrar orkade inte sitta öga mot öga med brodern och kvinnan – de som misstänks för det brutala flickmordet i Karlskrona.
– Ni har sett känslorna i salen, men inte efteråt. Det har jag. De klarar inte av att höra det här, säger målsägandebiträdet Karin Åkesson Rehnholm och kastar en känga på myndigheter som brustit i sina rutiner när folk larmat om Yaras tillvaro.
– Annars hade hon förmodligen levt i dag.
För chefsåklagare Pernilla Åström är det glasklart att Yara blev mördad med uppsåt. Den nerblodade brödkaveln. Blodstänken i lägenheten. Flera fynd i lägenheten är minst sagt besvärande. Vittnesmål om blåmärken och att Yara skulle ha varit "familjens lilla piga"– med ansvar för städning och tvätt – ger också en bild av Yaras hemska situation, enligt Åström.
– Hon var helt sönderslagen.
"Påhitt" säger hon om kvinnans påståenden att en okänd man skjutsade Yara till skolan. Hon pläderar också om mannens filmer från den ödesdigra valborgskvällen när Yara hittades död.
– Om morbrodern nu älskade Yara så mycket borde han ha skyddat henne. Det är märkligt att i stället ställa sig och filma.
Hon anser att båda varit delaktiga i det dödliga våldet.
– Därefter har de gjort saker i syfte att dölja spår.
Yaras blodiga kropp duschades. Rena kläder sattes på. Och filmklipp blev till för att "dölja och vilseleda".
Åströms resonemang att underlåtenhet ska bedömas lika allvarligt som praktisk handling förvånar mannens försvarsadvokat Christer Holmqvist.
– Det är helt utanför praxis, säger han.
Christer Holmqvist har inte sett något bevis för att hans klient är skyldig.
– Det vore förödande för rättsväsendet om man kan dömas för mord enbart på grund av sitt garantansvar, utan att aktivt ha utfört handlingen.
Vem, hur, varför och när? Alla frågor lyfter kvinnans försvarare Eric Widner i sin plädering och menar att alla ger osäkra svar.
– Åtalet är inte styrkt och ska ogillas.
Kvinnan fick sista ordet – i en hel timme.
– Jag är ingen mördare. Ni förverkligar ingen rättvisa om ni dömer oss.
Hon talar med hela handen och pekfingret i luften. Maken sitter alltjämt nedböjd – men lägger nu handen på pannan. En stor psykundersökning kan vänta båda två.
John Alexander Sahlin/TT