Risken är uppenbar att HVB-barnens utbildning hamnar mellan stolarna och att ingen får en helhetsbild av hur det går för dem. Skolinspektionen måste följa upp deras skolgång bättre. Det anser Marie Sallnäs, professor i socialt arbete.
— Innan de nya reglerna kom var det tveksamt om skolplikten uppfylldes. Det borde ha förbättrats nu, men om ingen har kollat är det ju svårt att veta, säger hon.
Det finns en mängd forskning och statistik som visar att barn som varit placerade har mycket dåliga skolresultat och att deras skolgång helt kommit i skymundan av vård och behandling. Samtidigt visar forskningen att en bra utbildning är den allra starkaste skyddsfaktorn mot psykisk ohälsa, kriminalitet och missbruk.
Flera av de HVB-hem som Lärarnas tidning talat med framför dock åsikten att det är orealistiskt att ställa samma krav på utbildningen för svårt traumatiserade unga, som gjort sig omöjliga i den vanliga skolan, som på den utbildning andra elever får. Höga ambitioner är nog bra men till en början måste en stor del vara behandling, enligt dem.
Det köper inte Marie Sallnäs.
— Det var så man resonerade förut. Men är det några barn vi måste vara väldigt ambitiösa med är det dessa. Vi vet ju att skolan är en viktig kompenserande kraft, säger hon.