Skrev boken hon saknat

Det fanns ingen bra lärobok i social­pedagogik, en kurs i ämnet Pedagogik i vård och omsorg, tyckte Helen Carlander. Så hon skrev en själv. Den kom ­nyligen från förlaget och det första bok­släppet firade hon med sina elever på vård- och omsorgsprogrammet. Med cider i höga glas och jordgubbar till, på en lektion i socialpedagogik så klart.

På ett kort hon fick står det: »Grattis till boken. Stolta elever.«

Några dagar innan vi träffar Helen Carlander har hon också haft den stora bokreleasen i Östrabogymnasiets aula i Uddevalla till­sammans med kolleger och vänner. Det blev en känslofylld stund när besökarna mötte bokens bilder: En rullstolsburen man med sitt nyfödda barn i knät, en kvinna som blivit drogfri efter 35 år som hemlös, en välklädd modebloggare i rullstol.

— Vissa hade tårar i ögonen. Bilderna visade hur människor i olika typer av utanförskap med rätt hjälp blir delaktiga. Det är det som är socialpedagogik, säger ­Helen Carlander.

Hon tror själv inte att hennes engagemang påverkats av att hon har en rörelsehindrad son, Simon. Det hade funnits där ändå, ­menar hon.

— Däremot har det säkert hjälpt mig att se vilka möjligheter det finns, till exempel ­i handikappidrotten. Min äldste son har sagt att det är tur att Simon har mig som mamma.

Under åren har Helen Carlander producerat en hel del eget material, läst teorier och utvecklat metoder. Mycket material fanns alltså redan, när hon började skriva. Hela ­våren 2013 skrev hon på sin bok. Kvällar, ­helger och lov.

— Det var en spännande process när jag var klar med manuset, och arbetet med bildurval, layout och marknadsföring tog vid.

Helen Carlander njuter av att boken är klar, men är långt ifrån färdig med sin kamp för socialpedagogikens status på vård- och omsorgsprogrammet. Kursen som alltså är en del av ämnet Pedagogik i vård och omsorg, men som inte är ett eget ämne. Ännu.

— Det är en generalmiss av utbildnings­departementet. Det vill jag ta till en högre nivå, säger hon med eftertryck.

För åtta år sedan var hon anlitad som expert åt Skolverket för att skriva kursplaner i social omsorg och socialpedagogik åt den dåvarande regeringen. Så kanske blir det fler Stockholmsresor för Helen Carlander i framtiden.

Hon beskriver sig själv som en evighets­maskin, med en stark drivkraft att utveckla och förbättra.

— Vissa är musikaliska och födda med ­gehör, andra är duktiga på fotboll. Jag har mitt engagemang, säger hon.

Det började redan när hon som 15-åring valde gymnasielinjen social service. Hon började jobba extra i hemtjänsten under gymnasie­tiden med målet att bli chef ­i äldre­omsorgen.

När högskoleutbildningen i social omsorg var klar fick hon jobb på ett rehabcenter i Ljungskile. Där har hon fortsatt att ­vikariera under sommarloven även sedan hon blev vårdlärare, för att det varit viktigt att ha en fot kvar i det praktiska arbetet.