Låga resultat en ögonöppnare

Tio minuter innan religionslektionen börjar sitter eleverna i klass 9D på sina platser i klassrummet i Vivalla­skolan i Örebro.

— Vad skönt att ni redan är här. Sätt er i era falanger så kör vi i gång snart, säger läraren Stefan Wahlstedt.

På väggarna hänger bilder på Buddha och hinduiska gudar. Där finns även maktpyra­mider och en filmaffisch från ungdomsfilmen »Divergent«.

Eleverna såg nyligen filmen men först läste de boken. Framtidsromanen »Divergent« av Veronica Roth löper nu som ett tema under några veckor i Stefan Wahlstedts SO-ämnen och även hos kollegerna i svenska och engelska.

Boken handlar om ungdomar i elevernas egen ålder som står inför ett livsval. Ska de stanna kvar i sin familj och den falang som de fötts in i eller ska de göra ett falangbyte och lämna sin familj och sin livsåskådning för resten av livet?

Stefan Wahlstedt undervisar utifrån ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Hans ambition är att litteraturläsningen ska ge eleverna ett djupare kritiskt tänkande genom att deras intressen och erfarenheter knyts till problembaserade uppgifter i olika ämnen.

— Arbetssättet ger eleverna mer kunskap. De reflekterar över texterna, tolkar dem och når ett större djup i läsningen samtidigt som de når målen i ämnena, förklarar han.

När lektionen börjar sitter »de tappra« vid bordet längst fram till vänster i klassrummet. Till höger om dem sitter »de lärda«. Vid de bakre borden sitter »de osjälviska« och »de ärliga«. I boken finns också »de fridfulla« men ingen i klassen tillhör den falangen.

När projektarbetet startade svarade eleverna på en rad påståenden som rörde personliga normer och värderingar. Därefter delade Stefan Wahlstedt in dem i grupper utifrån ­bokens falanger. Han hämtade vissa frågor från en lärare i USA och gjorde andra själv.

Inför grupparbetena ger Stefan Wahlstedt samtliga elever olika roller. En antecknar, en annan redovisar och en tredje håller koll på tiden.

Stefan Wahlstedt började på Vivalla­skolan år 2002 och har under de senaste åren gjort en lång inre resa som lärare.

Våren 2011 visade Skolverkets statistik att skolans nior hade näst sämst måluppfyllelse — i hela Sverige. Endast 27 procent av dem nådde målen i basämnena svenska, matematik och engelska. Bara den nu nedlagda Rosen­gårdsskolan i Malmö hade sämre resultat.

— Det kändes som om jag fick en käftsmäll. Hur kunde jag vara nöjd med att så få elever klarade målen? Det var som att säga att operationerna är perfekta men patienterna överlever inte.

Vivallaskolan ligger i norra Örebro och bostadsområdet har en stor in- och ut­flyttning. Av skolans 750 elever byts minst 200 elever ut varje år. Det innebär enorma utmaningar för såväl lärare som elever. ­Sedan början av 2000-talet har skolan ­tappat elever med svenska som förstaspråk. Inflyttningen av elever med somalisk bakgrund har dominerat men nu är det främst elever som flytt från Afghanistan som ­fyller på i klasserna.

När Skolverkets bottensiffror kom våren 2011 hade skolan goda resurser och relativt små elevgrupper. Stefan Wahlstedt och de andra lärarna i hans arbetslag kämpade och trodde att de gjorde ett bra jobb.

— Men i dag vet jag att vi saknade de pedagogiska verktygen, säger han.

Höstterminen 2011 var Stefan Wahlstedt revanschsugen. Han och några kolleger skapade »Akademin«, det tionde skolåret på skolan. Idén kom från skolans dåvarande rektor. Utgångspunkten var att arbeta annorlunda med elever som inte klarat målen och ha ­högre förväntningar på dem. Lärarna fick input via föreläsare samtidigt som de själva sökte efter fungerande pedagogiska verktyg.

— Vi intalade oss att varje IG som vi satte skulle kännas i magen.

I Akademin såddes fröet till Stefan Wahlstedts nuvarande arbetssätt. Där jobbade ­lärarna med skönlitterär läsning och lärar­ledda boksamtal. Stefan lärde sig om genre­pedagogik och skrivstrategier. Med hjälp av Monica Reichenbergs bok »Vägar till läsförståelse« och Skolverkets skrift »Greppa språket« förstod han betydelsen av en god läsförståelse.

Lärarna skapade dokumentation där de visade eleverna deras progression i staplar redan innan de nått nivån godkänt. Det gav eleverna ork att kämpa vidare. Varje lektion var extremt välplanerad.

— Jag var beredd att testa allt. För mig var det en demokratifråga. Eleverna hade rätt att ha en bra skola. Det var faktiskt mitt ansvar att de klarade sig, säger han.

Åter till dagens första lektion som har fokus på hierarkier. Samhällsuppbyggnaden i »Divergent« har många beröringspunkter med kastsystemet i Indien. Klassrummets stora dataskärm visar därför en pyramid med det indiska kast­systemets uppbyggnad. I botten finns tjänare/servicefolk, därefter kommer affärsmän. I toppskikten finns krigare/ämbetsmän och högst upp präster/braminer. Utanför bottenskiktet i pyramiden finns de kastlösa daliterna som motsvarar cirka 170 miljoner av Indiens befolkning.

Stefan Wahlstedt börjar högläsa ett avsnitt ur »Divergent« som handlar om de osjälviskas ställning i det framtida samhället Chicago.

Här finns många moraliska dilemman. ­Boken öppnar möjligheter att diskutera normer, maktstrukturer och religion. Den täcker in en rad kunskapsmål i SO-ämnena. Stefan Wahlstedt ägnade sommarlovet åt att läsa och plocka ut lämpliga avsnitt i boken utifrån kunskapskraven i varje ämne.

— Gå in på It’s learning (webbaserad lärplattform reds. anm.) och hämta filen om hierarkier, säger Stefan Wahlstedt.

Där finns en maktpyramid utifrån »Diver­gents« olika falanger intill Indiens kastsystem. Uppgiften är att under 15 minuter jämföra de båda pyramidernas likheter och skillnader.

För att få i gång elevernas tankar går Stefan Wahlstedt runt i klassrummet och ställer frågor: Hur arbetar en affärsman? Hur blir man kastlös? Hur hade de falanglösa det i ­»Divergent«?

Eleverna diskuterar intensivt och skriver.

— Tänk utifrån normer när ni jämför och glöm inte att dela den gemensamma text som ni skapar, säger Stefan Wahlstedt.

Efter den första intensiva lektionen har eleverna 30 minuters rast. Fotografen och jag följer med Stefan Wahlstedt till lärarrummet. Han är fortfarande fylld av energi och säger belåtet:

— När vi kommer tillbaka ska vi sätta ihop alla gruppers texter till en gemensam. Det brukar bli en ganska innehållsrik text när alla bidrar med sitt tänkande.

Genom att visa eleverna hur deras enskilda meningar och tankar byggs ihop till en lång sammanhängande text blir det tydligt hur samarbete utvecklar lärandet för alla.

— Jag brukar säga att de ska använda sina klasskamraters kunskap. De tycker att de tar någon annans kunskap men det viktiga är att de lär sig. Och jag vet vem som kläckte idén från början.

Stefan Wahlstedt har en delad tjänst sedan 1,5 år tillbaka. Han är förstelärare och arbetar halvtid på Vivallaskolan. Resterande tid arbetar han med kommunens kvalitetsutveckling på olika skolor. Det gör han tillsammans med 16 andra pedagoger som gemensamt går ­under namnet Kvalitetsutvecklarna i Örebro. De har specialkompetens inom olika fält.

Stefan Wahlstedt bidrar i gruppen med sin kunskap om språkutvecklande arbetssätt, olika lässtrategier och genrepedagogik i SO-ämnen. Pedagogiska arbetssätt som har stor betydelse för flerspråkiga elever.

— Jag kan inte uttala mig om vad andra lärare på skolan tänker men min resa har inte varit lätt, säger han.

Allt fler kolleger har börjat förändra sitt arbetssätt både på Vivallaskolan och andra skolor i Örebro men mycket arbete återstår. Förra året klarade 49,4 procent målen i nionde klass i Vivallaskolan mot 27 procent våren 2011. Jämförelsen haltar något eftersom man nu måste klara minst åtta ämnen för att vara behörig till gymnasiet, mot tidigare tre.

— Vi har kommit en bit på väg. Skol­utveckling är inte lätt och den tar tid. Men man behöver inte göra allt på en gång och det är viktigt att ta hjälp av kolleger, lyder Stefan Wahlstedts råd.

Rasten är slut. Vi går tillbaka till klassrummet och Stefan Wahlstedt håller en lika tempo­fylld lektion som tidigare.

Han läser en svår artikel fylld av fakta om de kastlösas liv i Indien som eleverna sedan ska bearbeta.

Eleven Mariam Said blir alldeles tagen:

— Hur kan man säga till barn att de inte får dricka vatten ur en kran bara för att de är —daliter. Jag får ont i hjärtat, utbrister hon.

När det är en liten stund kvar på lektionen ställer Stefan en sista fråga till eleverna.

— Finns det kastlösa i Sverige i dag? På den frågan skulle man kunna svara både ja och nej eftersom vi inte lever utifrån hierarkiska maktpyramider. Ni får fundera.

Eleven Arja Babamin svarar nästan direkt på sin dator: De hemlösa och tiggarna.

Skoldagen är slut. Det känns som om eleverna har varit insugna i en gemensam virvel från början av första lektionen och nu skjuts ut två timmar senare — glada, fyllda av kunskap men helt utmattade.

Stefan är nöjd när han sjunker ned i fåtöljen i lärarrummet. Han har fått eleverna att tänka till på djupet. Lektionerna har gått från den påhittade historien i »Divergent« via hinduismen och kastsystem till hur uteliggare och tiggare har det i vårt eget samhälle.

— Eleverna kopplade ihop allt och knöt ihop säcken i slutet, säger han och ler.