Schack och fotboll gav kompisar och svenska språket när Milan Csontos var ny i Sverige.
Vit bonde till e4, svart till e5. Vit löpare till c4, svart häst till c6. Vit dam till h5, svart häst till f6. Vit dam till f7.
Milan Csontos, 11, gör mig schack matt i fyra drag.
— Det kallas för skolmatt och är den näst snabbaste matten. Men du var duktig, säger han artigt.
Vi är på Katrineholms schackklubb med sju andra grabbar och ledaren Kent Wänman. I kväll blir det femminutersschack, vilket innebär att var och en har totalt fem minuter till sina drag per match.
Här gäller det att tänka både bra och snabbt.
— Förra veckan hade jag en jättebra ställning i en match men då gick min tid ut när motståndaren hade två minuter kvar. Han vann, säger Milan Csontos som cyklar till klubben varje tisdag och fredag.
En till två gånger i månaden är det tävling. På bara ett år har han spelat hem en lång rad bucklor och medaljer.
Det började i februari 2014. Milan Csontos kom till Katrineholm från Budapest med föräldrar, storebror och lillasyster och började direkt i vanlig klass på Kunskapsskolan. Han kunde bara tre ord svenska: hej, ja och tack.
Andra dagen på skolan hölls tävlingen Schackfyran i matsalen. Milan hade spelat en del på kompisnivå i Ungern och vann fyra matcher i snabb följd.
På den vägen är det. Nu spelar han runt två timmar om dagen, inklusive via datorn och på appen Chessbase.
— Där kan man analysera partier och titta vad man kunde ha gjort bättre. Det gör jag hemma jämt.
Milan visar hela partier i snabba drag på brädet, både sina egna och den tänkta motståndarens. Förut öppnade han alltid med e2-bonden. Nu börjar han oftast med att flytta d2-bonden till d4.
— Jag gillar att testa nya saker. Det finns miljoner varianter.
Favoritpjäsen är den viktiga kungen men han gillar löparna, tornen och damen också. Ja, egentligen gillar han alla pjäser utom hästarna.
— Hästen går lite konstigt och öppnar inte ställningar lika bra som löparna, säger Milan.
Sina längsta partier har han spelat i Schackiaden. Där hade varje spelare 45 minuter till sitt förfogande. Han föredrar partier där man spelar länge, för då måste man lista ut hur motståndaren ska göra och det är spännande.
— Till sist brukar jag vinna. Om jag förlorar blir jag ledsen och arg.
Temperamentet märks när han spelar mot klubbkamraterna. Han drämmer sina pjäser i brädet och tjongar hårdast av alla på tidtagarklockan. Men han blir inte särskilt nervös och han har lätt för att koncentrera sig.
Tidigare brukade Milan drömma att han blev schackmästare, den bäste i världen. Men för att nå toppen krävs att man börjar spela tidigt, vid tre års ålder.
— Fast det är jätteroligt att drömma såna drömmar.
Han fick kompisar snabbt — i schackklubben och via fotbollen och friidrotten som han också ägnar sig åt. Han tror själv att han har nytta av det strategiska tänkandet i schack när han läser spelet på fotbollsplanen.
Svenskan flyter på bra.
— Det tar minst tre månader att lära sig prata om vad man gör en vanlig dag.
— Jag lärde mig fort faktiskt, säger Milan Csontos.