Alltför många lärare håller fast vid den tryckta boken och pennan. Det skriver Tina Kling Westerlind, pedagog i Karlstad.
Jag sitter med Lärarnas tidning och tittar på Max Entins teckning »Lokala en-till-en-olikheter« (nr 7/15) och suckar över vissa lärares förkärlek för penna och papper.
Jag fick äran att föreläsa på SETT 2015 (Scandinavian Educational Technology Transformation) — Skandinaviens största mässa inom det moderna och innovativa lärandet.
Min föreläsning hade titeln »Mediakåt — en historia om att det är dags att ordinera blå piller till mängder av pedagoger«. Där talade jag om IT-baserad skolutveckling, med eller utan digitala verktyg.
Under de tre dagar jag var på mässan lyssnade jag på mängder av föreläsningar och talade med många pedagoger om skola, IT och elevers lärande.
Jag kom tillbaka till min arbetsplats fylld av energi och lust att testa nya idéer och program. Men det tog inte lång tid förrän jag mötte det vi pedagoger alltför ofta kallar verkligheten.
Ett par dagar efter mässan deltog jag i ett ämneslagsmöte där lärarna var rörande överens om att läromedel är bäst i bokform bestående av trämassa. De tyckte att det var ett dåligt och illa planerat beslut av politikerna att införa en-till-en.
Precis som i Magister Max skämtteckning uttryckte en av lärarna att hen föredrog böcker, papper och penna. Jag kanske skulle ha haft överseende med denna kommentar om det var en lärare som närmade sig pension. Men kommentaren fälldes av en ung lärare som dessutom antagits till förstelärare.
Min första tanke var hur denna unga förstelärare sprider sin »goda« pedagogik och negativa inställning vidare till kolleger? Jag lekte med tanken att svaret kanske är via snigelpost!
Precis som jag ordinerade i min föreläsning, tycker jag att rektorerna ska börja dela ut små blå piller till de lärare som ännu inte tänt på IT. Eleverna har redan viljan men saknar ofta kunskapen. 2015 går det inte att blunda för att om inte vi blir mer aktiva i den digitala användningen i skolan, kommer vi aldrig examinera nya lärare som faktiskt kan använda digitala verktyg där det ger effekt på lärandet.
Om skolorna fortsätter att använda de digitala verktygen enbart som ett stort lexikon eller som en skrivmaskin kommer skolresultaten fortsätta att vara som tidigare. Men om de används på »rätt« sätt kan det bidra till att resultaten höjs och att fler elever involveras i sitt eget lärande.
Detta kan delvis göras genom användandet av olika lärplattformar där formativ bedömning kan ges med en gång. Ett ökat användande av olika program och applikationer möjliggör för eleverna att visa sina kunskaper och förmågor utifrån individuella intressen.
Eleverna är redo och jag tycker att det är hög tid att lärarna också blir det. Det finns naturligtvis mängder av lärare som brinner för IT och många som kämpar hårt ute i kommunerna för att få tillgång till fler digitala verktyg.
I många kommuner och skolor finns det också lärare som förbarmar sig över en-till-en, trots att de faktiskt inte vet vad de ska göra med tekniken.
Vi lärare kan gemensamt genomföra en revolutionerande skolutveckling där vi alla har möjlighet att skapa och dela ny kunskap med varandra.
Jag vill se fler lärare på Twitter, Facebook och You tube. På så sätt kan jag sno och tillämpa alla era goda idéer och pedagogiska knep i mitt eget klassrum.