Yrkeselever på gymnasiet får inte det pedagogiska stöd de har rätt till, enligt en kvalitetsgranskning som Skolinspektionen har gjort. – Man har inte ordning på grundläggande rutiner, säger Mårten Petersson på Skolinspektionen.
Gymnasiets yrkesprogram har lägst andel elever som når en examen utav de nationella programmen. En tredjedel av de elever som påbörjade ett yrkesprogram 2011 nådde inte fram till en examen tre år senare.
De flesta av dem hoppar inte av sina studier, men de får av olika skäl – till exempel hög frånvaro och stora kunskapsbrister – inte ut ett slutbetyg.
Skolinspektionen har granskat 30 skolor för att få en fördjupad bild av studieavbrotten. Alla utvalda skolor har en hög andel studieavbrott och eleverna som intervjuats är i riskzonen för att inte ta en examen.
Får dessa elever det pedagogiska stöd de behöver för att klara sig igenom studieåren? frågar sig myndigheten och syftar på såväl individuellt anpassade stödinsatser som att i undervisningen stimulera eleven att utvecklas personligt och kunskapsmässigt.
Svaret är nej. I stort sett ingen av de 30 granskade skolorna sätter in effektiva stödinsatser när elever inte kommer till lektionerna, enligt inspektionen.
– Det finns elever som har flera F och 40 procents närvaro och eleven har inte ens diskuterats i elevhälsoteamet. Då fullföljer man inte det man ska göra på skolan, säger Mårten Petersson, projektledare på Skolinspektionen.
Det stöd som ges är istället ofta slumpmässigt. Eleven kan till exempel erbjudas fler lektioner och mer tid att utföra uppgifter. Men trots att de insatserna inte ger någon vidare effekt kan de ändå upprepas igen, konstaterar Skolinspektionen.
Nästan ingen av skolorna tar systematiskt reda på varför en elev är frånvarande eller vilket stöd hen behöver.
Hur kan det komma sig?
– Eleverna är ju inte närvarande, säger lärarna. De har ingen vilja, ingen motivation. Lärarna är otroligt frustrerade.
Skolinspektionen är mycket kritisk mot att skolor inte bryr sig mer. Problemet skjuts då över från skolan till individen, anser myndigheten. ”Konsekvensen kan då återigen bli en upplevelse hos eleven att hen inte duger, vilket strider mot syftet med utbildningen och den värdegrund som skolsystemet bygger på.”, skriver Skolinspektionen i sin rapport.
Enskilda lärarinsatser kan ha betydelse.
– Vi ser skolor som lyckas, men det handlar mer om enskilda lärares insatser än att skolan har ett strategiskt och systematiskt arbete. Eleverna går till skolan för lärarens skull. Vår signal till skolhuvudmän är: Vad har ni för plan?
Hur allvarligt är det här?
– Det är mycket allvarligt för de här enskilda eleverna. Vi kan inte nöja oss med det. Vi måste få fler elever att slutföra sin utbildning och ta sig in på arbetsmarknaden.
Vad borde skolorna göra för att få fler att slutföra sin utbildning?
– Vi har påvisat utvecklingsområdena. Nu är det politiker och tjänstemän i förvaltningar och kommuner och ansvariga för fristående huvudmän som ska tala om hur man ska jobba med frågan.
Mårten Petersson pekar ändå på ett, enligt honom, framgångsrikt projekt som Sveriges Kommuner och Landsting ligger bakom – Plug in. Det handlar bland annat om elevcoachning.
– Det går ut på att några lärare på skolan med särskilt hög kompetens när det gäller att möta elever med stora stödbehov jagar, tjatar, motiverar och coachar de här eleverna.
Kan man dra några generella slutsatser utifrån den här begränsade studien?
– Granskningen gäller bara de här skolorna, men jag tror tyvärr att detta är ett tillstånd på alldeles för många skolor i landet, säger Mårten Petersson.
Mats Thorén