Högre lön är avgörande för läraryrkets framtid men löser inte bristen här och nu. Det är hög tid för huvudmännen att sätta in kraftåtgärder.
Vårterminen närmar sig sitt slut och lärarbristrapporterna avlöser varandra. Ingen kan längre blunda för de oerhörda utmaningar som väntar om bara några månader. När skolorna drar i gång igen har legitimationsreformen trätt i kraft fullt ut och endast legitimerade lärare får ansvara för undervisningen och sätta betyg.Skolverkets nya siffror visar att var femte anställd saknar lärarexamen och var tredje grund- och gymnasielärare är obehörig i ämnena de undervisar i. I 120 kommuner har behörighetsläget försämrats sedan förra läsåret.
Huvudmännen kliar sig förmodligen i huvudet för att hitta kreativa lösningar. Det är dock troligt att klasser blir större om inte obehörig personal ska öka. Hur som helst blir förutsättningarna för samarbeten lärare emellan och mellan lärare och obehöriga avgörande för kvaliteten. Kanske får vi se prov på alternativa organisatoriska lösningar, där legitimerade lärare i praktiken blir coacher åt dem som undervisar, samtidigt som de ansvarar för ett stort antal elever.
Legitimationsreformen är viktig för att säkra kvaliteten i undervisningen, men den förutsätter fler lärare med rätt behörighet.
Ett förslag som bör skickas direkt i graven är stafettlärare. En lärare kan inte bara »hoppa in och skriva på«. Rättssäker och godtagbar betygsättning kräver att läraren har insyn och påverkan på hela undervisningsprocessen. Att bara sätta en kråka på ett papper kan aldrig vara acceptabel myndighetsutövning.
Hur huvudmännen än löser den akuta situationen kommer många legitimerade lärare att få ett större ansvar. Ett ansvar som givetvis måste matchas med tid och resurser. Det går inte att lägga på nya arbetsuppgifter om inte andra samtidigt tas bort. Det sista svensk skola behöver är en än mer ansträngd arbetssituation i ett läge då fler måste lockas till läraryrket.
Jag brukar ofta påpeka vikten av att kommuner och fristående skolor är goda lärararbetsgivare. Den som inte ser om sitt hus får svårt att rekrytera. Men ingen ska tro att lärarbristen löses genom att huvudmännen drar lärare ifrån varandra. Då rör vi bara runt i samma gryta och problemet flyttas någon annanstans. Det är från andra yrken det måste dras. Läraryrket måste bli attraktivt så att unga vill söka utbildningen och de som lämnat kan tänka sig att komma tillbaka.
Det överlägset viktigaste för ett mer attraktivt yrke är högre lön och lägre arbetsbelastning. Viktiga politiska steg har tagits, men väldigt mycket mer måste göras. Den utlovade statliga lönesatsningen måste komma på plats och arbetsgivarna måste ta sitt ansvar i kommande avtalsrörelser.
Högre löner är avgörande för läraryrkets framtid, men det löser tyvärr inte bristen här och nu. Sedan lärarlegitimationen beslutades har huvudmännen haft fyra år på sig att ge sina lärare kompetensutveckling med rimliga villkor. Hade de gjort sitt jobb hade bristen inte varit fullt lika stor i dag. Till hösten får kommuner och fristående skolor se verkligheten i vitögat. Det är hög tid att sätta in kraftåtgärder för kompetensutveckling och behörighetskomplettering.
Eleverna kommer inte att ställas på kö. De har rätt till undervisning av legitimerade lärare. Det är deras och Sveriges framtid det handlar om.