Låt eleverna få berätta

Nyanlända elever bär på erfarenheter som kan gynna inlärningen av det svenska språket. Tyvärr misslyckas skolan med att ta till vara och utveckla de kunskaper och erfarenheter som nyanlända elever har.

Genom att bekräfta ny­anlända elevers berättelser och identitet gynnas andraspråksinlärningen. Detta är sant eftersom alla nya kunskaper vi vill förmedla måste kopplas till elevernas tidigare erfarenheter, oavsett vad vi vill lära ut.

Om undervisningen däremot inte kopplas till elevernas tidigare erfarenheter blir den svårbegriplig och i värsta fall meningslös för eleverna. ­Andraspråksinlärningen ­främjas av att eleverna får använda sitt modersmål, sina minnen av hemlandet och sina kunskaper om den egna kul­turen i undervisningen.

Jag har sett exempel där lärare uppmanar nyanlända elever att inte använda sitt modersmål i klassrummet och där kunskap om Sverige och det svenska språket upptar näst intill all tid av undervisningen. Detta görs kanske i all välmening men risken finns att det hindrar andraspråksinlärningen.

Ta den 13 år gamla flickan Jojo (fingerat namn) som exempel. Hon växte upp i Syrien tillsammans med sin familj. På sommaren brukade Jojo och hennes familj åka och tälta, ­ibland tre gånger på en sommar. Jojo tyckte mycket om campingresorna med familjen. Då, i tältet på semestern i Syrien, brukade hennes mamma läsa en godnattsaga på arabiska för henne innan hon skulle sova.

I Syrien levde Jojo ett vanligt liv. Men år 2012 förstördes Jojos hus av en bomb och familjen upplevde att det inte längre var säkert att stanna i Syrien. Då började en lång resa till Sverige.

År 2014 anlände Jojo till slut till Sverige där ett nytt äventyr började, nämligen att lära sig det svenska språket och bli en del av det svenska samhället.

Jojos berättelse vittnar om att hon bär på stora kulturella, språkliga och sociala resurser. Att lära sig det svenska språket, lära sig normer och regler i en ny kultur, hitta vänner och att lämna sitt hemland på grund av krig eller oroligheter är naturligtvis mycket omvälvande. Trots allt hon varit med om är hon positiv och engagerad i arbetet det innebär att komma till ett nytt land och lära sig ett nytt språk.

Jojos berättelse är viktig eftersom den säger något om hur det är att vara inte bara nyanländ elev, utan människa med allt vad det innebär.

Pedagoger som arbetar med nyanlända elever bör ­använda sig av elevernas personliga erfarenheter som resurser i undervisningen.

I praktiken skulle detta kunna ske genom att låta eleverna berätta om ämnen hämtade från vardag och skola på både sitt modersmål och på andraspråket i form av identitetstexter. Identitets­texter är personliga texter skrivna av eleverna på modersmålet, på svenska eller med en blandning av de två.

Detta är bara ett av många exempel på arbetssätt som gynnar elevernas språkutveckling och kognitiva engagemang. Att arbete utifrån varje elevs personliga historia bidrar till en lärmiljö där alla elever kan delta och känna sig välkomna.

I en skola där kunskaps­kraven är höga och takten snabb blir det ännu viktigare att inte glömma bort varje elevs berättelse.