Flyktingströmmen sätter fokus på brister i skolan. Nu är det viktigt att modersmålslärarna blir fler och får rätt förutsättningar.
Bilderna av människor på flykt från bomber och förödelse har etsat sig fast på näthinnan. Det är svårt att förstå vad dessa barn, kvinnor och män tvingas gå igenom. Men mitt i all tragik har det hänt något bra: Engagemanget har vaknat. Svenskar och européer skänker pengar och saker de kan avvara, ger av sin tid och hälsar »refugees welcome«.Som lärare känner vi igen oss i viljan att få göra skillnad för andra människor. Det är en av de allra starkaste drivkrafterna för många av oss. Att nu se att så många människor genomsyras av precis samma drivkraft ger en stor tillfredsställelse. Vi lärare vet vad engagemang betyder. Det kan vara skillnaden mellan en ljus och en mörk framtid, och för flyktingar mellan liv och död.
De nyanlända har den farliga resan till Sverige gjord men kunskapsresan i Sverige återstår. Vi lärare kommer att möta dem i våra förskolor och skolor och vår gärning kommer att vara avgörande för det liv de har framför sig. För att vi ska ha de allra bästa förutsättningarna att lyckas i vårt uppdrag behöver vi samhällets fulla uppbackning.
Regeringen meddelade härom veckan att man höjer schablonbeloppet för nyanlända barns skolgång med 50 procent. Det är bra. Mer resurser behövs sannerligen, men resurser löser inte allt.
En avgörande faktor som ofta glöms bort är ledarskap. Det krävs ett politiskt ledarskap som visar vägen och fördelar ansvar mellan kommuner, inom kommuner och mellan förvaltningar och skolor. Ett ledarskap som ser till att resurserna kommer fram och att professionen kan fokusera på barnens och elevernas lärande. I Södertälje där man har gedigen erfarenhet av flyktingmottagande framhåller man just ett starkt ledarskap som en framgångsfaktor.
Det behövs också fler människor med rätt utbildning och kunskaper. Tyvärr är modersmålslärarna för få, möjligheterna att utbilda sig till modersmålslärare för dåliga och studiehandledningen på modersmålet för slumpartad. Det finns för få lärare i svenska som andraspråk. Dessutom behövs förstärkningar i elevhälsan och betydligt bättre möjligheter till samverkan mellan olika funktioner. För de vuxna nyanlända är bristen på sfi-lärare ett allvarligt hinder.
Språket är nyckeln till att tillgodogöra sig kunskap och förstå världen. En lägsta ambition för Sverige måste vara att ha modersmålslärarutbildningar i alla större språk och enkla vägar att tillgodoräkna sig utländska språkstudier. Dessutom behöver alla lärare ha grundläggande kunskaper om språkutvecklande arbetssätt och andraspråksinlärning. Detta behöver finnas med i samtliga lärarutbildningar. Och för dem som redan har sin lärarexamen och känner behov av att öka sina kunskaper behövs möjligheter till kompetensutveckling.
Det finns en enorm förbättringspotential i nyanländas mottagande. Och det är bra. Det vore värre om alla idéer var slut.
Skolans förutsättningar kan utan tvekan bli bättre, men vi lärare kommer inte att sitta och vänta. Vi kommer att ta fajten för varje barns och elevs rätt till en likvärdig utbildning — oavsett bakgrund.
Jag är otroligt stolt över att tillhöra den yrkesgrupp som är en del av lösningen på integrationsutmaningen.