Alla lär när elev tar över

Drygt 30 år senare sitter jag på en matematiklektion i Fagrabäckskolan i Växjö och får den ena aha-upplevelsen efter den andra. Det är fartfyllt, roligt och intensivt.

Elevernas ritningar och kreativa lösningar visar att det går utmärkt att bryta ned matematiska formler för att ta reda på hur de är uppbyggda.

Längst fram i klassrummet står Carl, han är 15 år och har precis börjat i nian. I dag håller han en inspirationslektion för sex elever i årskurs 8. De ska förberedas för att själva hålla lektioner för andra elever.

— Vad vet ni om pyramider? frågar Carl sina yngre skolkamrater.

— De finns i Egypten, säger Frans Ottosson.

— De har trekantiga sidor, säger Carolina Barreira.

Carl ritar en pyramid på tavlan och skriver formeln

— Hur kan man räkna ut volymen på den här och varför är det delat i tre i formeln? Det ska vi fundera över. Som lite hjälp ska jag rita en kub till er med en punkt i mitten. Kanske vill ni dra streck eller något annat? Gör vad som känns logiskt för er. Ni får göra vad ni vill under 10 minuter.

Carl går runt bland sina skolkamrater. Det diskuteras intensivt. Eleverna ritar olika bilder för att försöka klura ut lösningen. Carl berömmer alla kreativa försök och ritar upp några på tavlan.

— Det där har jag aldrig tänkt på tidigare, kanske knäcker vi något nytt här i dag, vad coolt, säger Carl.

Carl började som mentor redan vid tolv års ålder. Han har hållit många lektioner för allt från lågstadieelever till universitetsstudenter. Han är inte ensam. På skolan deltar ett 60-tal elever i projektet Mathivation (se faktaruta) som bygger på mentorskap mellan elever.

Eleverna i projektet inspireras och coachas under terminerna både av Farid Nolen, som tog initiativ till Mathivation när han läste teknisk fysik på Chalmers, och av andra elever och lärare på Fagrabäckskolan. Vid sidan om eller under sina vanliga matematiklektioner får eleverna möta matematiska problem på en betydligt högre nivå än de är vana vid. Carl säger att när de tar sig an ett knepigt matteproblem så gynnar det inte bara ämnet. Han beskriver det som ett gympass för hjärnan — vilket är bra för alla ämnen.

För Filip Karlsson, 14 år, har projektet lett till att matematiken förvandlats från något som han helst velat slippa till en sysselsättning som han gärna gör — även på fritiden. De andra eleverna håller med om att ämnet fått en helt annan betydelse genom projektet. Och deras självförtroende har också växt när de klarat av olika utmaningar.

— En viktig grej är att inte ge upp och att våga ha fel. Både Carl och Farid brukar säga till oss: »för att ha rätt så måste man mest ha fel«. Det gör att man vågar försöka om och om igen, förklarar eleven Filip Karlsson.

Kamraten Anja Magnusson håller med och säger att mathivationtänket, att våga försöka och våga ha fel, smittar av sig på andra ämnen.

— Jag gör uppgifter i svenska och engelska på samma sätt som i matten. Jag försöker tills det går och bryr mig inte ifall det blir lite fel på vägen, säger Anja Magnusson.

På mathivationlektionerna läggs matematikböcker och facit åt sidan och inga frågor eller försök till lösningar är fel utan en väg till att förstå.

Eleverna återgår till att fokusera på matematiken. På mindre än 10 minuter har de löst Carls gåta. Med hjälp av kuben, en prick och några streck visar de hur och varför man räknar ut volymen på en pyramid med formeln. Under lektionen har eleverna också brutit ned och förklarat formeln för cirkeln. Johan Lööf, lärare och projektledare för Mathivation på skolan, sitter längst bak i klassrummet. Han är tyst men märkbart berörd av hur snabbt eleverna löser problemen.

Innan lektionen är slut säger Carl att klasskompisarna är välkomna till honom ifall de är sugna på att hålla en egen lektion. Elever som känner sig motiverade får hålla matematik- eller inspirationslektioner för lärare, elever eller andra intresserade i eller utanför skolan.

— Jag vill hålla en lektion så snart som möjligt, utbrister Anja Magnusson entusiastiskt.

Hon har längtat efter att hålla en egen lektion ända sedan sexan. Då höll en äldre elev en lektion för klassen och efter det blev hon fast besluten att söka till Fagrabäckskolan, berättar hon.

Carolina Barreira vill också komma i gång med sitt mentorskap för andra elever:

— Att få den erfarenheten vill man verk­ligen inte missa, poängterar hon.

Det är lunchdags. Johan Lööf visar vägen till matsalen. Den går genom långa korridorer i den stora 7—9-skolan med nästan 650 elever.

Vi slår oss ned i matsalen med var sin tallrik soppa. Johan Lööf berättar att skolan har arbetat med Mathivation i tre år. Allt började med att Växjö kommun gav skolorna i uppdrag att öka niornas måluppfyllelse. Farid Nolen anlitades för att hålla en inspirationsföreläsning om matematik och naturvetenskap för alla lärare på Fagrabäckskolan. Han började sedan arbeta med lärare och elever på deltid för att bygga upp mentorskapet. ­Johan fick ansvar för att strukturera projektet.

— Det som är häftigast är att se hur eleverna växt som människor av att ta sig an problem och hålla lektioner. Inte minst de som kanske inte trott så mycket på sig själva. De får strategier och tränas i att misslyckas så de lär sig förstå att det inte är något negativt utan leder till utveckling, ­säger Johan Lööf.

Rektorn Caroline Hedenbergh har ett tufft schema i skolstarten men efter lunchen tar hon emot en stund på sitt arbetsrum. Hon ser hur projektet har ökat intresset för matematik bland eleverna.

— Men det mest positiva är att tänket i Mathivation, kring att våga misslyckas för att komma framåt, spiller över på alla andra ämnen för både elever och lärare, säger hon.

Vi ber att få träffa en till matematiklärare och visas till Elisabeth Berg Isakssons klassrum. Hon undervisar i matematik och NO-ämnen. Hon är mitt i en lektion men smiter ut en kort stund i korridoren för att prata.

Elisabeth är fascinerad över hur svåra problem eleverna får av Farid Nolen. Ibland är de alldeles förvirrade.

— Men de lär sig tänka utanför boxen och hitta olika strategier. Allt eftersom lyckas de bena ut och klara problemen. Det är härligt.

Elisabeth Berg Isaksson tycker inte att det känns otryggt att låta elever hålla lektioner.

— Tvärtom, då blir det befäst att de har lärt sig så mycket att de är trygga i sin kunskap. Och att lära av varandra passar i alla elevgrupper. Farid Nolens kreativa tänk påverkar min undervisning positivt och det ger goda ringar på vattnet till eleverna.

Vi lämnar Fagrabäckskolan och åker vidare till Linnéuniversitetet som ligger fem minu­ter från skolan med bil. Vi har stämt möte med forskaren Miguel Perez som samarbetar med skolan. Det är helt öde på universitetsområdet. Studenterna har inte börjat ännu. Vi letar oss fram till hus B och går upp på institutionen för matematik­didaktik där Miguel Perez sitter och förbereder inför kursstarten.

Hösten 2014 lät han sina studenter på lärar­utbildningen träffa elever från Fagrabäck­skolan för att de skulle ha utbyte av varandra. Det samarbetet vill han gärna fortsätta.

— Vi fick fantastiska effekter bland både studenter och elever, säger Miguel Perez.

Studenterna skulle ta fram uppgifter till eleverna utifrån vad de själva höll på med. Det var ganska avancerad matematik. Eleverna fick dela med sig av sina tankar kring problemen. Tillsammans arbetade de med hur lektionerna skulle kunna läggas upp. En elev gjorde en komplicerad beräkning av en snöflinga, där omkretsen är oändlig men där han visade att arean går att räkna ut. Han fyllde en hel tavla med sina beräkningar.

— Jag tror inte att så många lärarstudenter hängde med på uträkningarna. Men det viktiga var att de förstod att yngre elever som de ska möta som lärare behöver utmaningar.

Elevernas frågor kring matematiska påståenden ställde också till huvudbry för studenterna.

— Det visade att det är något helt annat att lära sig matematik för att bli lärare. Som lärare i matematik lär jag mig inte främst för min egen skull utan för att andra ska förstå och då måste man vara beredd på alla möjliga frågor, säger Miguel Perez.

Men vad var då nyttan med sådana avancerade övningar för eleverna?

— Eleven som räknade på snöflingan kommer inte att ha någon nytta av det i Konsum men att våga ta sig an en sådan utmaning får dig att växa. I vårt samhälle blir vi ofta imponerade av folk som lyckas. Vi borde snarare bli imponerade när folk tar sig an saker där de riskerar att misslyckas, säger Miguel Perez.

Fotnot: Carl har valt att inte ha med sitt efternamn i reportaget.