En lärarorganisation räcker

Sedan 1800-talet har det funnits ett otal små lärarorganisationer i Sverige. Lärarförbundet är ett resultat av att de flesta av dessa genom åren successivt har gått samman. I Lärarförbundet är vår vision att ena Sveriges lärarprofession i en organisation.

Om alla lärare och skolledare talade med en röst skulle vi bli starkare i förhandlingar, i kontakter med politiker och i samhällsdebatten. Det är viktiga argument, men det allra viktigaste är att det ökar möjligheterna för oss lärare och skolledare att ta makten över vår profession. När vi har en enad lärarkår kan vi freda yrket och skolan från politiska nycker och kappvändningar.

Forskning visar att en autonom lärarprofession är en nyckelfaktor för en framgångsrik kunskapsnation. Lärare och skolledare ska gemensamt driva yrkets utveckling; förfina undervisningsmetoder, fördjupa ämnen, hitta nya sätt att intressera, engagera, motivera, bedriva forskning. Det är vi som är experterna och därför måste vi ha och ta ansvaret för att styra utvecklingen av undervisningen och våra arbetsliv.

Det faktum att vi i Lärarförbundet organiserar lärare och skolledare i hela skolsystemet är en förutsättning för vårt arbete med professionsutvecklingsfrågor. Man jobbar inte med professionsutveckling om man anser att det bara är delar av professionen som ska utvecklas.

Vi lärare är varandras förutsättningar. Den lärare som inte bryr sig om vad som har hänt tidigare i utbildningskedjan finns inte. Inte heller den som inte bryr sig om vad som händer senare.

Självklart skiljer sig våra uppdrag. Vissa jobbar med yngre barn, andra med äldre elever eller vuxna. Vissa är experter på ett ämne, andra på flera ämnesområden. Somliga är särskilt inriktade på barn med särskilda behov, andra på personer med ett annat modersmål än svenska. Några har ett ledningsansvar, andra ett uttalat utvecklingsansvar. Uppdragen ser olika ut men kärnan är alltid elevernas utveckling och lärande. Det är det som förenar oss i en profession.

»Lärare ska få vara lärare« är en fras som politiker numera ofta använder sig av. Att vara lärare är att själv och tillsammans med kollegor göra bedömningar och välja och utveckla metoder för att få eleverna att nå målen. Att jobba under hård styrning och stark yttre kontroll är något annat: Att vara utförare.

Det borde vara lika otänkbart för politikerna att detaljstyra lärarnas och skolledarnas vardag som läkarnas. Vår profession har specialistkunskap om barns och elevers lärande. Det är vi som bäst kan avgöra hur varje elev kan nå toppen av sin förmåga.

Vi behöver ta rejäla kliv mot mer professionell frihet. För att lyckas behöver vi politikens och samhällets tillit. Men vi lärare behöver också själva ta fajten för vilken skola vi vill ha — och vilka lärare vi vill vara.