
Vet du vem jag är? Har du läst något av eller om mig förut och gillat det? Då är det större sannolikhet att du läser även den här kolumnen och tycker att det jag skriver är klokt. Om du däremot tycker att jag verkar lite knäpp, kommer du troligtvis att antingen strunta i att läsa mer, eller anse att det jag skriver är trams, oavsett kvaliteten på min text.
Det här är en av svårigheterna med att bedriva påverkansarbete. Människan tenderar att leta bevis för att den egna åsikten stämmer. Det verkar som om vi har en medfödd defekt som gör att vi alltid vill ha rätt, på ett omedvetet plan.
På internet blir glappen tydligare mellan »vi och de«. Jag har slutat posta upprörda inlägg på Facebook, eftersom jag inser att de flesta av mina vänner tycker likadant som jag redan. De som inte gör det, kommer ändå inte att ändra åsikt på grund av vad jag skriver. På Twitter blir pajkastningen extra tydlig. Få verkar ta sig tid att läsa vad andra verkligen vill uttrycka.
Det här påverkar oss på många nivåer i skolan. Inte minst när det handlar om att ta del av forskning för att bedriva en undervisning på vetenskaplig grund.