Många frågor väcks efter attentatet i Trollhättan. Nu är det viktigare än någonsin att skolan bemöter kränkningar och främlingsfientlighet.
Skolan ska vara en trygg plats för alla som vistas där. I skolan ska barn och elever i lugn och ro få utvecklas och upptäcka sig själva och världen. Det ska vara en plats fri från våld, hot och kränkningar. Ingen ska behöva känna oro för sin säkerhet. Attentatet i Trollhättan är en tragedi för de drabbade och för hela Sverige.Torsdag den 22 oktober tog en ung man på sig en mask, gick in i en skola och högg ihjäl en elev och en elevassistent. Ytterligare en elev och en lärare skadades allvarligt. Ahmed och Lavin har förlorat sina liv och den svenska skolan en del av sin trygghet.
Dagen efter attentatet tvingades flera skolor hålla stängt på grund av hot. Andra patrullerades av polis. En del skolledare och lärare låste dörrarna om sig och eleverna. Många barn och elever hade frågor. Rädslan och otryggheten som attentatet väckte kommer troligen att sätta spår en lång tid framöver.
Även om det som skedde i Trollhättan är extremt ovanligt får säkerheten för elever och lärare aldrig negligeras eller tas för given. Skolan är en plats för lärande, inte en allmän plats där vem som helst kan uppehålla sig i största allmänhet. Om utomstående ska vistas där ska det ske under kontrollerade former. Rektorn avgör vilka som har rätt att befinna sig i skolan, men det är huvudmannen som har det yttersta ansvaret i frågor som handlar om hot och våld. Ansvarsfördelningen och regelverket är kristallklart.
Attentatet i Trollhättan väcker många frågor. Hur kunde det hända? Hade det kunnat undvikas? Hur ska tryggheten i skolan återupprättas? Det är frågor vi behöver ställa oss. Men samtidigt som vi gör det måste vi stanna upp, tänka efter och försäkra oss om att vi gör rätt saker. Om vi rusar i väg är risken stor att tryggheten raseras ännu mer.
Det är beklagligt att det i efterdyningarna av attentatet på en del håll framförs krav på metalldetektorer och patrullerande vakter. Det är att leta enkla lösningar på ett komplext problem som sträcker sig långt utanför skolans värld. Ingen metalldetektor i världen kan stoppa hat och rasism.
Efterlevnaden av regler kan absolut bli bättre, men det finns ingen generell quick fix som ger en hundraprocentigt skyddad skolmiljö i hela skolsystemet. Om hot förekommer måste en bedömning och hantering göras utifrån det enskilda fallet. Det kan till exempel vara helt nödvändigt att en huvudman stänger en skola. Oavsett andra åtgärder.
För att förebygga hatet och öka tryggheten måste motsättningarna i samhället minska och toleransen öka. Hat och rasism måste bemötas av alla delar av samhället. Skolan kan inte göra allt men vi kan göra viktig skillnad — och det måste vi självklart få göra under trygga och säkra former.
I skolan är vi välkomnande, lyssnande och pålitliga. Vi står upp för alla människors lika värde, demokrati och frihet. Vi tvekar aldrig att bemöta kränkningar, främlingsfientlighet och intolerans. Nu är det viktigare än någonsin att vi i lärarprofessionen håller ihop, och håller ut. Vi måste stötta varandra och fortsätta jobba med värdegrundsfrågorna. Det som hände i Trollhättan får absolut inte hända igen.