»Vi behöver dem och de oss«

Det är roligt att ha någon som man kan berätta hemlisar för, någon som inte berättar vidare till andra, säger Erik Ekvall.

— Jag älskar att de är så fluffiga. Och de små svansarna. Det är så mysigt, tillägger Clara Pettersson.

De bor i Enköping, är 11 år och två av alla djurälskande barn som är lyckliga nog att ha egna husdjur.

Eriks hund heter Hero och är en jack russel.

Hemma hos Clara finns huskatten Doris, den blinda cockerspanieln Dimma och hennes alldeles egna gerbiler — råttorna Signe, Pim och Avril.

Erik och hans familj ställer ut, tävlar och jagar med Hero. Det har blivit ganska många pokaler och rosetter det senaste året. Till exempel i agility (dressyr för hundar) och tävlingen »Barn med hund«.

— Jag tränar inte Hero själv men jag håller i honom när pappa jagar vildsvin. Han får inte springa fritt än för han hoppar på allt. I sin hjärna vill han fortfarande rymma.

Clara gosar framför allt med sina djur men hon försöker köra lite dressyr med råttorna.

— Jag lägger ut pennor på golvet och leder dem med mat. Men det går inte så bra för de vill inte lyda, säger hon.

Både Clara och Erik tror att det är bra för människor att umgås med djur. Man lär sig till exempel att ta ansvar. Erik och hans syskon turas om att gå ut med Hero och Erik ger honom middag och frukost på helgerna. Clara städar hos råttorna, ger dem mat och byter vatten. Det är lite äckligt med bajs och bajspåsar men man vänjer sig.

— Man förstår att djuren behöver oss människor för att överleva. Vi behöver dem och de behöver oss, säger Erik.

— Exakt. Man gör saker för att de ska må bra och mår bra själv. Det är en symbios, instämmer Clara.

Djuren ger sällskap och tröst också. Man pratar ut all sin ilska, ledsamhet och gladhet med dem, som Clara uttrycker det. Och eftersom man bor ihop är det nästan bättre än en kompis.

— De är liksom gosedjur och människa på en gång, säger hon.

Båda har haft djur som dött. Sex hamstrar för Eriks del. Värst var det när hans förra hund blev påkörd och dog. Han tar till engelskan för att förklara hur det kändes:

— I’m another person right there. Jag kunde inte tänka och inte gå till skolan på hela veckan.

Katten Doris fick tag i Signes syster Astrid den 12 juni. Astrid överlevde inte chocken.

— Det var min favoritråtta. Vi begravde henne i skogen utanför trädgården. Det var hemskt och kändes tomt. Jag är inte jättebra vän med Doris sedan dess, säger Clara.

Hon brukar säga att hon är mamma till råttorna. Erik är lillhusse till Hero.

— Han vägrar att sova med någon annan än pappa. Pappa är alfahanne så där har jag lite konkurrens.

På frågan vad Hero betyder för honom, svarar Erik:

— En hel del faktiskt. Allt.

Ändå är Erik inte säker på att han kommer att ha djur som vuxen.

— Det kan bli svårt med hund om man är borta och jobbar för mycket, säger han.

Clara vill ha katt. Och chinchillor.

— Jag ska i alla fall ha något. Annars blir det för tomt.