Gislaveds lokalavdelning är kritisk till att Lärarförbundet gått med på den statliga lönesatsningen på 3 000 kronor.
Regeringens nya satsning på att höja lärarnas löner, där 60 000 lärare ska få en genomsnittlig löneökning med 3 000 kronor, är glädjande. Behovet av att satsa på lärares löner är ju mycket stort.
Vi är ett förbund med duktiga och engagerade lärare som var och en med sin yrkesskicklighet bidrar till en bra verksamhet på våra förskolor, skolor, fritidshem och musikskolor. Lärarförbundets medlemmar förlitar sig på att deras fackförbund arbetar för alla medlemmars intressen. Men — hur de statliga pengarna ska fördelas och hur Lärarförbundets förbundsstyrelse har resonerat väcker en del frågor hos oss och hos våra medlemmar.
Vi ser med stor oro på de konsekvenser som denna satsning får om den genomförs på det sätt som det är tänkt.
I förstelärarreformen ser vi stora lönegap mellan förstelärare och övriga lärare. Där finns otydliga, om ens existerande försteläraruppdrag, förstelärare som inte får tid i sin tjänst för uppdraget och splittring i arbetslag och hela lärarkåren som en följd av reformen.
Ändå verkar det som om Lärarförbundet centralt förordar en fördelning av regeringens nya pengar som ytterligare kommer att öka lönegapet och leda till splittring bland våra medlemmar. Det kommer att bildas ett klassystem med »andrelärare« och »tredjelärare« under dessa förstelärare.
Kriterierna som ligger till grund för lönesatsningen samverkar inte med de kriterier som kommuner använder sig av för individuell lönesättning. Hela lönesystemet är i gungning i och med att nyutbildade lärare går förbi dem som jobbat i många år. Att höja lönerna enligt de grunder som regeringsreformen baseras på leder till allvarliga problem i den lokala lönesättningen.
Lönenivån behöver höjas för samtliga lärare, förutom förstelärare som redan fått sin lönesatsning. I den nya reformen hamnar dessutom två yrkeskategorier helt utanför satsningen, nämligen lärare i musikskolan och modersmålslärare.
I ett yrkesförbund som ska bygga på solidaritet och samarbete upplever vi att de lärare som inte omfattas av reformen känner sig exkluderade vilket är mycket olyckligt. Vi anser att Lärarförbundet bör ha en strategi och en annan ingång i den här satsningen för att bota den känsla av maktlöshet som många av våra medlemmar känner. Vi måste reflektera och utvärdera hur vi som fackförbund arbetar för samtliga medlemmar.
En strategi kan vara att integrera regeringens lönesatsning med löneöversynen genom att där satsa på de lärare som inte får del av regeringens reform. Man skulle även kunna undanta förstelärare i den satsningen. För att få en större pott kan man slå samman två eller fler löneöversyner. Detta innebär att man inte har löneöversyn året efter man haft den sammanslagna översynen.
Vi vill fråga förbundsstyrelsen:
- Vad var regeringens utgångsförslag gällande denna reform?
- Hur har förbundsstyrelsen resonerat i den här frågan?
- Hur ser förbundsstyrelsen på de problem vi har belyst i vår skrivelse?
- Varför är förbundet positivt till denna regeringsreform?
- Är detta första steget mot att ta bort individuell lönesättning baserad på prestation?
- Hur ska våra medlemmar känna att Lärarförbundet arbetar för samtliga medlemmar?