Kungstensgymnasiet har valt en helt ny modell för att stödja eleverna.
Mellersta Hälsingland? Var ligger det?
Eleven Emma Sparrdal har tillsammans med tre kamrater släntrat in till mentorernas studieforum, plockat upp läsplattan och klickat fram svensklärarens frågor om dialektgränser. Hon får tips på kartor av Annamaria Hård, som tidigare var lärare i ekonomi och samhällskunskap här på Kungstensgymnasiet i Stockholm.
Sedan förra läsåret har Annamaria Hård och historie- och filosofiläraren Petra Ahrnstedt lagt den vanliga undervisningen på hyllan och koncentrerat sig helt på att vara mentorer för skolans 320 elever.
Idén kom från rektorn Per Persson, som hade noterat att lärarna lade olika mycket tid och kraft på mentorskapet. Han ville garantera likvärdigheten för eleverna, så att alla får samma goda stöttning, och göra lärarnas arbetsbörda mer hanterlig genom att renodla uppdraget till att bara handla om undervisning.
— Samtidigt är det viktigt att även mentorerna är lärare. Dels av statusskäl, dels för att de vet att undervisningen främst sker i grupp och vad som därför är rimligt att begära av lärarna när en enskild elev har problem. Mentorernas fokus ska vara på kunskapsutvecklingen. Målet är att eleverna ska orka med den hårda takten på gymnasiet, säger Per Persson.
I början gnisslade det ibland lite i samarbetet mellan mentorerna och deras lärarkolleger, berättar Annamaria Hård.
— För mig och Petra som är väldigt sociala var det lätt att bli nästan som kuratorer. När en elev pratat om sina svårigheter förmedlade vi direkt hennes behov till lärarna. De kunde känna att vi skrev dem på näsan. Men nu har vi alla hittat våra roller. Jag och Petra kan inte ställa krav på lärarna. De gör så gott de kan och är ansvariga för sin undervisning.
Mentorerna har fullt upp. Många elever har svårt att strukturera sina studier och mycket kraft läggs därför på att lära ut studieteknik. Fyra dagar i veckan öppnas dörren till ett studieforum, där eleverna under en timme kan få hjälp med läxor och annat. Varje elev erbjuds också minst tre enskilda samtal varje termin. Övrig tid ägnar mentorerna åt möten med klasser, lärarlag och elevhälsoteam.
— Dessutom kommer elever ofta och ställer frågor om det ena eller andra. Det är som ett konstant mingelparty. Vi träffar elever och umgås hela dagarna. Det är uttröttande, men väldigt kul, säger Petra Ahrnstedt.
Så vitt de vet är även kollegerna nöjda. De två nya heltidstjänsterna finansierades främst genom att övriga lärare gick upp i undervisningstid, i utbyte mot att de inte längre behövde vara mentorer.
— Få säger att de saknar att vara mentorer. Men lärare som gillar det sociala bygger relationer till eleverna ändå, i sin undervisning, säger Annamaria Hård.
Skolledningen är också nöjd, men ser risker med det frikopplade mentorskapet.
— Det är sårbart. Mentorerna måste kunna samarbeta tätt — och om en byter jobb berörs många elever direkt. Men så här långt tycker föräldrar och elever att det fungerar bra, säger Per Persson.
Eleverna som sitter i studieforumet och läser om dialektgränser går i ettan. De har än så länge inte så många åsikter om hur Kungstensgymnasiet organiserar mentorskapet. Men de konstaterar att det är lätt att få kontakt med mentorerna och tycker att just studieforumet är ett stort plus.
— Det är smidigare att jobba här än att tvingas göra det hemma i kväll. Då vill jag bara sova, säger Emma Sparrdal.