Läraryrket — en pojkdröm

— Vad handlar det om? Jo, ett slags vanemässigt beteende att skjuta upp saker och ägna sig åt något annat, säger läraren Nina Morgin.

Det kan handla om snabba belöningar som att gå in på Facebook. Avbrotten stjäl tid, tar fokus från den uppgift man behöver slutföra och leder ofta till att man hamnar i stress och tidsnöd, förklarar hon.

Nina Morgin undervisar sin andra kull med studerande på den allmänna kursen med lärarförberedande profil på folkhög­skolan i Munka-Ljungby i Ängelholm.

I klassrummet planerar sex manliga elever i tjugoårsåldern olika lektioner som de ska hålla för andra deltagare på den allmänna kursen. Johanna Svensson, som är den enda tjejen i klassen, är sjuk i dag.

Nina Morgin går igenom de ämnen som eleverna har valt för sina lektioner. Det handlar bland annat om just prokrastinering.

Tom Bergman, Johan Rundström och ­Robin Nilsson vill visa hur man kan arbeta med tester av lärstilar. De diskuterar hur en sådan lektion kan bli begriplig och kul för kamraterna. Samtidigt som den inte får ta för lång tid.

— Vi måste göra något konkret så att de dras in i det, säger Johan Rundström.

De pratar om hur de själva påverkas av olika faktorer när de lär sig. För Johan Rundström är musik något som hjälper honom:

— Samtidigt som jag räknar takten i musiken så upprepar jag ord och memorerar, berättar han.

— För mig är musik bara ett störnings­moment, säger Tom Bergman.

De enas om att försöka hålla en lektion där de andra deltagarna får testa hur ljus, ljud ­eller olika miljöer kan påverka inlärningen.

Anita Söderstjerna är ansvarig för alla fem inriktningar på den allmänna kursen där den lärarförberedande ingår. Hon berättar att majoriteten av eleverna är killar.

— Många av dem kommer med dåliga ­erfarenheter från den vanliga skolan, säger hon.

Lärarbristen var en av anledningarna till att folkhögskolan startade den lärarförberedande profilen som ett pilotprojekt.

— Ett annat skäl var att deltagarna tyckte att det var bättre att prova här än att de tar studielån och sedan hoppar av lärar­utbildningen. Många läser ändå in ämnen som de behöver för högskolebehörighet. Nu får de samtidigt en inblick i lärarutbildningen och yrket, säger Anita Söderstjerna.

Statistik från Universitetskanslersämbetet visar att en tredjedel av alla studenter som började på ämneslärarutbildningarna 2011 i Sverige slutade inom ett år. Och utflödet av lärarstudenter har därefter fortsatt år efter år samtidigt som lärarbristen tilltagit. I Lund har hälften av studenterna hoppat av.

Sinikka Neuhaus är utbildningschef för ämneslärarutbildningen på Lunds universi­tets campus i Helsingborg. Hennes kinder är blossande röda när hon kommer in i den stora inglasade entréhallen. Det blåser ­råkalla vindar i hamnområdet utanför den före detta Tretornfabriken.

— Skälen till avhoppen kan vara att utbildningen inte motsvarar förväntningarna eller att läraryrket inte gör det, säger Sinikka Neuhaus.

Hon är en av eldsjälarna bakom pilot­projektet med de lärarförberedande utbildningarna som startade förra hösten i samarbete mellan universitetet och de båda folkhögskolorna Munka och Östra Grevie.

— Folkhögskolorna är duktiga på att få deltagarna att hitta sin inre motivation, ringa in vad de kan och hjälpa dem med studieteknik. Samarbetena har gett oss väl förberedda studenter, säger hon.

Under den ett år långa utbildningen deltar eleverna på folkhögskolorna i seminarier och föreläsningar på universitetet. Alla skriver också en längre uppsats.

— De får en inblick i hur det ser ut och fungerar i en akademisk miljö. För vissa kan det kännas skrämmande att inte ha fasta klassrum eller ha lärare som inte kan deras namn, säger Sinikka Neuhaus.

Överallt i den före detta fabriksbyggnaden, som nu är universitet, hänger foton. De visar hur man under förra århundradet tillverkade gummistövlar, tennisbollar och sportskor i lokalerna. I ett av klassrummen på femte våningen sitter 23-åriga Sandra Hinz med ett tjugotal andra studenter. De ska snart ha ett seminarium om skriftlig språkfärdighet i engelska.

Sandra Hinz avslutade den lärarför­beredande utbildningen på Munka folkhögskola i våras. Fyra av klasskamraterna läser nu vidare på ämneslärarprogrammet. Sandra Hinz har valt engelska som huvudämne.

— Jag tror att vi påverkade varandra att börja på lärarutbildningen. Vi blev en rätt tajt grupp på folkhögskolan. Det är en trygghet att vi känner varandra och vi umgås här trots att vi inte läser samma ämnen, säger hon.

Före folkhögskolan gick Sandra Hinz två år på naturvetenskapsprogrammet innan hon hoppade av och reste till Irland. När hon kom hem fick hon jobb som assistent på en skola i Perstorp i Skåne. Där prövade hon att hålla musiklektioner och blev nyfiken på läraryrket. Hon anser att det lärarförberedande året har gett henne ett försprång.

— Det var på folkhögskolan som jag utvecklades. Innan jag började där var jag blyg. Först när jag studerat där ett tag kände jag att läraryrket var ett möjligt mål att nå för mig.

Under takåsarna på Munka folkhögskola har 19-årige Tom Bergman sitt boende i två små smala rum utan pentry och med toalett i korridoren.

Han är en av de sex yngre män som vi tidigare träffat på lektionen och som går kursen just nu.

På väggarna sitter gamla bioaffischer med Ingmar Bergmans »Höstsonaten«, »Viskningar och rop« och »Ormens ägg«.

Affischerna har Tom fått ärva av en 77-årig vän, läraren Henry Lundström, som kommit att bli en av hans viktigaste förebilder när det gäller valet att studera till lärare.

— Han blev som en liten extrafarfar för mig. Han arbetade hela sitt liv som lärare på Hedbergska skolan i Sundsvall där jag läste på handels- och administrations­programmet, säger Tom Bergman.

Men Henry Lundström var aldrig Tom Bergmans lärare. Han var ordförande i skolans filmstudio och det var via filmintresset de lärde känna varandra.

— Han dog i juni i år. Jag hann aldrig ­berätta för honom att jag vill bli gymnasie­lärare i svenska och historia precis som han. Tänk om jag hade hunnit prata med honom om läraryrket.

I bokhyllan trängs böcker av Jan Guillou, Jan Myrdal, August Strindberg och Nobelpristagaren Patrick Modiano.

— Mina föräldrar läser nästan aldrig böcker. De tycker att det är lite imponerande att jag ska bli akademiker, säger Tom Bergman.

Först var han lite skrämd av tanken på högre studier. Han beskriver folkhögskolans studiebesök på Lunds universitet som en mäktig upplevelse.

— Jag blev liksom lite rädd. Jag har sådan respekt för den världen. När jag såg skylten med juridiska fakulteten så hade jag lite svårt att tänka mig själv där. Det kändes så avlägset — men nu tycker jag om tanken. Jag vill bli gymnasielärare och jag tycker att det skulle vara coolt att studera i Lund.

När han sökte till gymnasiet visste han inte vad han ville bli. Han var skoltrött men tanken på att gå arbetslös var hemsk. Så han följde lärarnas råd och började på handel och administration.

— Mina kompisar valde naturvetenskapsprogrammet. De ville ha en så bra utbildning som möjligt. Jag ville ha jobb. Under andra gymnasieåret insåg jag att jag borde ha valt samhällsprogrammet. Men då var det svårt att byta.

Han kompletterade engelskan och svenskan för att vara högskoleförberedd. Studie- och yrkesvägledaren nämnde aldrig folkhögskola som ett alternativ efter gymnasiet — bara komvux.

— Det lät jättetråkigt. När jag fick reda på folkhögskolan lät det jätte­intressant och det är verkligen kul att studera här, säger Tom Bergman.

En fördel är att lärarna på folkhögskolan är så intresserade av eleverna. Så var det inte på gymnasiet, tycker han.

— De tar en på allvar här och ser en som en person. De stöttar och tror på ens förmåga.