Låt Skolinspektionen granska om skolor villkorar särskilt stöd med diagnos. Det kräver Statens medicinsk-etiska råd i en ny rapport. – Det är inte acceptabelt att kommunerna har så olika inställning, säger Sven-Olof Edvinsson, ordförande för rådets adhd-projekt.
Rapporten heter ”Adhd – etiska utmaningar” och tar upp frågor som aktualiserats av den stora ökningen av adhd-diagnoser bland barn, ungdomar och vuxna.
I dag behandlas cirka 5 procent av alla pojkar och 2 procent av alla flickor åldersgruppen 10–17 år med medicin mot adhd-symtom. De geografiska skillnaderna är stora och andelen kan ligga på allt från 1,5 till 12 procent av barnen beroende på kommun. Mest benägna att skriva ut medicin är läkarna i Gävleborgs, Gotlands och Uppsala län.
Även skolorna gör olika.
– I den dialog vi har haft med skolfolk framkom det ganska tydligt att man i en del kommuner ställer stenhårda krav på diagnos för att ge extra resurser medan man i andra kommuner inte alls är lika hård, säger Sven-Olov Edvinsson, läkare och ledamot i Statens medicinsk-etiska råd.
Slutsatsen i rapporten är att det sannolikt sker både en över- och underdiagnosticering och att det behövs en närmare analys av vad skillnaderna beror på.
Enligt Sven-Olov Edvinsson lever den 15 år gamla debatten om huruvida adhd har medicinska orsaker eller är en social konstruktion till viss kvar i den pedagogiska världen. Det tycker han känns gammalmodigt.
– Förmodligen ligger sanningen någonstans mitt emellan och diagnosen bör betraktas både ur ett medicinskt och psykosocialt perspektiv. Vi vet att vi hjälper dessa barn bäst om vi identifierar dem tidigt men alla blir inte hjälpta av läkemedel. De måste erbjudas annan behandling också, säger han.
Rådet tror att en mer adhd-anpassad skolmiljö – som mindre klasser, fler speciallärare och mindre eget arbete – skulle minska behovet av läkemedel.
I arbetet inför rapporten har man talat med gymnasieungdomar. För de flesta tycks adhd ha blivit snudd på normalt, något som vissa ”har”.
– Vår ungdomsdialog visar på ett utomordentligt pragmatiskt förhållningssätt bland yngre till medicinering. De som står på läkemedel tar det när de tycker att de behöver och låter bli annars, säger Sven-Olov Edvinsson.
Enligt skollagen är det behovet och inte diagnosen som ska avgöra när extra stöd ska sättas in. Medicinsk-etiska rådet vill att Skolinspektionen får i uppdrag att granska om skolor och huvudmän följer lagen.
– Det finns en risk att barn med måttliga symtom tvingas in i en diagnos för att rymmas inom dagens skolsystem. Det är oacceptabelt, säger Sven-Olov Edvinsson.
Karin Lindgren