Det saknas vetenskapligt stöd för metoden kommunikologi, som bland annat går ut på att öka kommunikationen mellan hjärnhalvorna med hjälp av olika rörelser. Ändå används den i flera svenska skolor.
Det är Vetandets värld i Sveriges Radio som i en serie inslag granskar kommunikologi, en metod som etablerade forskare beskriver som pseudovetenskap.
Bland annat har två skolor i Trosa deltagit i en studie i kommunikologi för att se om så kallade ”smarta hjärnrörelser” kan ha effekter på hälsa, arbetsmiljö och lärande. Exempel på sådana rörelser kan vara att göra korsande rörelser som påstås öka kommunikationen mellan hjärnhalvorna eller att böja sig framåt och låta armarna dingla för att bli bättre på matematik.
Studien drivs av kommunikologen Torgny Steen som också skrivit den bok som ligger till grund för övningarna.
– Vi har jobbat med de här rörelserna mellan 3 och 5 tillfällen per dag, berättar en lärare på en av skolorna.
Det var en förälder på skolan som reagerade mot studien och kontaktade forskare för att ta reda på om det fanns vetenskapliga belägg för metoden. En av dem han kontaktade var Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap på Karolinska institutet.
– Vi vet sedan länge att det är positivt att motionera, men att specifika rörelser har specifika effekter på psykologiska funktioner finns det inte evidens för, säger han. Det är nonsens.
Men rektorerna tog inte till sig kritiken. Studien fick fortsätta då de sett att eleverna rört sig mer.
Föräldern tror inte övningarna varit skadliga för eleverna, men tycker det är fel att lära ut felaktiga teorier.
– Jag kan förstå att skolvärlden inte har koll på det här, men när man redovisar fakta borde de ha avbrutit det hela, säger han.
Lotta Holmström