Tjejerna skippar skammen

Varannan människa har mens i snitt 2 400 ­dagar under sitt liv. Två månader per år. 45 dagar av skolåret.

De tamponger, bindor och trosskydd som behövs kostar ungefär 60 000 kronor under en livstid. Det har Ingrid Rylander och Joyce Garpe ­Williamson, två 13-åringar i Stockholm, räknat ut.

»Ingen kvinna är sådär jätte­sugen på att betala den stora kostnaden. Och då har vi inte räknat med allt toa­papper, underlivsren­göring och tabletter mot mensvärk … Det är inte rättvist!«

Citatet är från en debattartikel de skrev när de hade tidningsskola under en temavecka. De signerade den med »tjejerna som inte vill betala sin mens«.

— Vi fick inspiration av Clara Henry, berättar Ingrid Rylander.

Clara Henry är videobloggare och författare till den humoristiska peppboken »Ja jag har mens, hurså?«, som vill bryta med »mensskammen«. En sådan finns fortfarande i Sverige 2016, enligt flickorna.

— Folk hyssjar när ämnet kommer på tal, tycker det är äckligt och så vidare. När det egentligen är helt naturligt. Alla livmoderbärare har det ju, säger Joyce Garpe Williamson.

De kommer inte ihåg när de fick veta att det finns något som heter mens. Sannolikt fick de informationen av sina mammor. I femman samlade skolsyster flickorna i klassen.

— Hon pratade lite mens och lät oss känna på en binda typ, säger Ingrid Rylander.

De kan prata med sina föräldrar och kompisar men i övrigt verkar det vara en kulturgrej att blodet, och det faktum att man blöder, ska gömmas. Den hyssjande inställningen märks även hos många lärare.

— Vi har kompisar som ljuger om att de har mens och skyller på ont i huvudet när de behöver en värktablett. ­Lärarna borde inte vara så stela, säger Joyce Garpe ­Williamson.

I deras klass har många fått mens nu i sjuan men själva väntar de fortfarande.

Fast väntan är inte detsamma som längtan. Mensen är visserligen positiv så till vida att den är ett tecken på att kroppen funkar men annars är det mesta negativt, enligt dem.

— Det är begränsande att ha ont, att bli på dåligt humör av PMS och att inte kunna bada för att man inte kan ha tampong, säger Joyce Garpe Williamson.

Ingrid Rylander känner 12-åringar som mötts av vuxen­kommentaren »grattis, nu är du kvinna« när de fått sin första mens.

— Alltså, du är inte kvinna när du är 12. Det låter bara ­jättekonstigt. Och vill man känna sig som kvinna? Alla livmoderbärare identifierar sig faktiskt inte som det. Dessutom kan du vara kvinna utan att ha mens, säger hon.

De båda har tänkt och diskuterat så pass mycket att de inte lär ha några problem att gå till affären och köpa mensskydd när det blir så dags. Och de tror att de skulle kunna säga den rätta anledningen till en lärare om de får ont i magen. Fast helt avdramatiserat är det månatliga blödandet inte.

— Jag tycker det är lite pinsamt att prata med killar om mens. Jag vet inte varför, det är jäkligt dumt att jag tycker det, säger Ingrid Rylander.

Kanhända bidrar det att killarna inte var med på skolsysters information och att de nu kan komma med kommentarer som »är du på din lingonvecka?« eller »har du PMS?« när en tjej är irriterad.

Och så har vi skräckscenariot. Bloggaren Clara Henry har myntat ordet »mensbralla« för när man blöder igenom så att det syns.

— DET vore pinsamt. Det tror jag de flesta skulle tycka, säger Joyce Garpe Williamson.

Så vad skulle de göra för de där 60 000 kronorna om samhället stod för bindor och tamponger?

— Resa bort? En solsemester, kanske? Nåt annat än att köpa mensskydd i alla fall, säger Ingrid Rylander.