Lärarnas tidning ställde frågan till fyra lokalavdelningsordförande i Lärarförbundet.
Magdalena Borgemo, fritidspedagog, ordförande Västervik
— Det känns också som att Lärarnas Riksförbund är mer på hugget när det gäller rekrytering. Nyligen gjorde de en drive på en skola i kommunen och övertygade tre av våra medlemmar att byta fack. Jag har hört rykten om att de kommer med färdigskrivna övergångshandlingar som det bara är att skriva på.
— Det är svårt att agera så om man inte är försäljartypen. Men vi i Lärarförbundet måste bli bättre på att vara ute på arbetsplatserna och berätta om allt vi gör. Och våga ställa frågan om lärarna vill vara med i vårt förbund. Vi måste bli lite kaxigare och modigare.
![]()
Johan Gunnarsson, 4–9-lärare, ordförande Hässleholm
Johan Gunnarsson, 4–9-lärare, ordförande Hässleholm— Vi förtroendevalda har kanske blivit sittande på expeditionen och uppslukats för mycket av traditionellt fackligt arbete. Vår lokalavdelning har satt upp som mål att vi ska besöka varenda arbetsplats i kommunen under 2015 och 2016. Det brukar uppskattas. En del lärare säger: »Oj, det har aldrig varit någon från Lärarförbundet här förut!«
![]()
Cristina Pérez Johansson, grundskollärare, ordförande Arvika
Cristina Pérez Johansson, grundskollärare, ordförande Arvika— Här i Arvika har vi flera lärare som har börjat jobba i Norge, det tar ju bara 45 minuter att köra till Kongsvinger.
— Vi måste göra oss mer kända. På Facebook, på Twitter, i tidningarna och genom fler besök på arbetsplatserna. Alla medlemmar vet inte vad vi gör eller vad de har för nytta av Lärarförbundet.
Jan-Erik Kyrö, gymnasielärare, ordförande Falun
— Vi vet att när vi har svårt att få fram ombud på en arbetsplats så frågar sig lärarna varför de ska vara med i facket.
— Sedan har vi konkurrensen med Lärarnas Riksförbund, som skickligt lobbar in sig som förbundet för gymnasielärare. De är lite av underdogs mot det stora förbundet som vill ansluta alla. Med vår bredd har vi ett svårare budskap att nå ut med, för alla vill känna sig utvalda.