Läsning som ger resultat

— Jag brukar gå hit i smyg och öva på att gå på lina, förklarar hon när hon äntligen vågar se barnen i ögonen och svara på deras frågor om varför hon har kommit på besök.

— Vi vet, du är jättebra på det, svarar barnen i mun på varandra.

Björnen ser förvirrad ut.

— Hur vet ni att jag är bra på att gå på lina? frågar hon.

— Vi har sett det i en bok, svarar de utan att tveka.

Boken som barnen så självklart hänvisar till är »Hugo — vilken cirkus« av Mia Nilsson. Den är det här läsårets utvalda saga på flera av Mölndals förskolor med litteraturprofil. Att en figur ur sagan plötsligt lösgör sig ur pappret och kommer på besök är inget ovanligt eller konstigt för barnen här. Trots att de känner igen förskolläraren Jennie Pilo som döljer sig under björnkostymen spelar de med och blir tydligt exalterade över det oväntade besöket.

— Vi brukar säga att i fantasins värld kan allt hända, kommenterar förskollärare Line Kavmark Knieling.

Själv är hon för stunden utklädd till uggla. Också det en bokkaraktär. Fast en som fått en större roll i förskollärarnas arbete med boken än den har i den nedskrivna sagan. Där är ugglan bara ett av alla djuren i skogen som tillsammans bestämmer sig för att sätta upp en cirkus. I Stensjöns förskolas version är ugglan en figur vars mobila bibliotek barnen då och då får besöka för en bokstund med guldkant.

En sådan bokstund kan, som i dag, för­beredas med att en handdocka kommer med en QR-kod med en inspelad inbjudan från ugglan att komma och besöka henne. Ibland ute i skogen eller på gården och ibland inne i en särskilt uppbyggd biblioteksvrå.

— Aoo, aoo. Vad roligt att ni fick mitt meddelande. Jag satt här och väntade och väntade, hälsade ugglan alias Line Kavmark Knieling barngruppen när den för en stund sedan knackade på dörren till det stora rummet där hon tillfälligt byggt upp sitt mobila bibliotek.

Därefter bjöd hon den förväntansfulla och lite uppspelta barngruppen att slå sig ner och med en gemensam vers förflytta sig till sagans värld. Hon tände ett ljus och började läsa ur dagens utvalda bok »Cirkus Bestivus« av Andreas Palmaer.

— »Hugo — vilken cirkus« är vår utgångspunkt och vår ram det här läsåret. Utifrån den jobbar vi upplevelsebaserat med alla läroplanens strävansmål och läser även många andra böcker, berättar Line Kavmark Knieling.

»Cirkus Bestivus« har getts ut av Olika förlag och handlar om hur viktigt det är att man gör det som man är bra på och inte det som förväntas av en på grund av ens könstillhörighet. Den vänder upp och ner på gängse föreställningar om vem som är bra på vad, och det är förstås ingen slump att Line Kavmark Knieling har valt att läsa just den.

I höstas låg arbetslagets fokus på att få barnen att med Hugos hjälp fundera kring hur man är en bra kompis. I boken låtsas han ha brutit benet när det är dags för cirkusens efterlängtade föreställning och ger på så sätt den blyga björnen chansen att visa upp hur bra hon är på att gå på lina. Ingen av de andra djuren i skogen ville låta henne göra det efter­som de inte trodde att en tjock liten björn kan vara bra på att balansera på en lina.

Nu i vår är tanken att förskollärarnas fokus i stället ska ligga på att utifrån bokens berättelse försöka stärka barnens självförtroende och självkänsla så att de vågar visa det som just de är bra på. Oavsett omgivningens förväntningar. Planen är att arbetet ska kulminera i en gemensam cirkusföreställning lagom till sommaren.

Innan barnen lämnar ugglan och det mobila biblioteket för den här gången, och björnen går hem till skogen igen, får de därför en låda att ta med sig tillbaka till avdelningen. Den innehåller några böcker om hur man gör en cirkusföreställning och två frågor: »Vad tänker du att du är bra på?« och »Vad skulle du vilja uppträda med på en cirkus?« — tänkta som startskott på vårens arbete.

Line Kavmark Knieling dröjer sig kvar när barnen och kollegerna går i väg. Hon vill ta av sig de buskiga glasögonen och den grå fjäderliknande tröjan innan hon åter är sig själv med barnen. Det är viktigt att inte blanda ihop rollerna för att mystiken och spänningen i leken inte ska gå förlorad. För även om barnen hela tiden när de möter en sagokaraktär vill visa att de visst vet vem som gömmer sig under förklädnaden spelar de efteråt med och talar om besöken som om de varit på riktigt.

— Barnen tycker alltid det är väldigt spännande när de får träffa en utklädd bokkaraktär. Och handdockorna som vi använder nästan varje dag blir deras vänner. Ibland kommer de till oss och berättar att handdockorna har sagt saker till dem som vi vuxna inte har hört, säger Line Kavmark Knieling förtjust.

Hon gillar att barnen, precis som de vuxna, lever sig in i leken. För ett av syftena med litteraturprofilen och det upplevelse­baserade arbetssättet är att barnen ska få möjlighet att utveckla sin fantasi.

— Att få möjlighet att leka berikar barnens lärande. I fantasins värld får de bearbeta sina tidigare erfarenheter och upplevelser, säger Line Kavmark Knieling.

Att arbetssättet dessutom uppskattas av alla i personalen är en bonus.

— Varje gång vi klär ut oss känns det lite pirrigt och extra roligt. När vi vuxna har kul på jobbet blir vi goda förebilder för barnen, anser Line Kavmark Knieling.

Den främsta anledningen till att Mölndals förskolor började arbeta med en litteraturprofil för ungefär tio år sedan var dock att man ville stimulera barnens språk- och läs­utveckling och uppmuntra dem att reflektera över text och bild genom en riklig tillgång till litteratur. Och det målmedvetna arbetet har gett resultat.

När Ann-Katrin Svensson, lektor vid Högskolan i Borås, för något år sedan gjorde en utvärdering av arbetssättet i Mölndal visade det sig att de barn som gått i en förskola med litteraturprofil hade bättre resultat än riksgenomsnittet i läsförmåga och läsförståelse på det nationella provet i årskurs 3. Både på klass- och på individnivå.

— Väldigt många av de här barnen hade alla rätt. Det går naturligtvis inte att säga fullt ut att det beror på litteraturprofilen men även om man tar hänsyn till socioekonomisk bakgrund hamnar de påfallande högt, konstaterar Ann-Katrin Svensson när hon ombeds kommentera ut­värderingens resultat.

Lika positiv som hon är till litteratur­förskolornas arbete, som hon anser är »föredömligt«, lika negativ är hon till att förskolor inte kommer att kunna få bidrag för att delta i den statliga satsningen Läslyftet.

— Det är så misslyckat att man inte har förstått de tidiga årens betydelse för kommande skolresultat, säger Ann-Katrin Svensson och hänvisar till att forskning har visat att barn som tidigt blir positiva till läsning och litteratur blir mer motiverade att träna upp sin förmåga att själva ta del av och förstå det som står i böckerna.

Ann-Katrin Svensson tycker också att det är synd att det inte ställs några krav på förskolor att ha ett eget bibliotek.

— Det finns i dag förskolor som har mindre än en bok per inskrivet barn. Dessutom är det många som förvarar sina böcker i inlåsta förråd som barnen inte har tillgång till. Det medför att barnen går miste om att uppleva bokglädje i förskolan, säger Ann-Katrin Svensson.

På Stensjöns förskola tänker man fortsätta att jobba med sin litteratursatsning även utan statens läslyftsbidrag. Men Line Kavmark Knieling håller med Ann-Katrin Svensson om att det är konstigt att förskolor inte får vara med i Läslyftet på samma villkor som skolor.

— Det är ju i förskolan som det livslånga lärandet grundas, säger hon och lämnar det stora rummet för att återförenas med barngruppen inne på avdelningen. Nu helt befriad från ugglekläder och åter sitt vanliga jag. Det är dags för lunch och sagovärlden får vila.