Kalla saker vid dess rätta namn. Mobbning är inget annat än trakasserier. Det skriver en företrädare för Sveriges Elevkårer.
Ett begrepp som använts allt oftare under de senaste åren är »mobbning«, som enligt Svenska Akademiens ordlista betyder »kamratförtryck«. Förr pratade ingen om mobbning, men i dag arbetar alla mot det.
Redan i förskolan pratar förskollärarna med barnen om mobbning och begreppet hänger därefter med under hela skoltiden fram till studenten.
Men efter studenten, i vuxenvärlden, används ordet mobbning betydligt mer sällan. I stället säger vi trakasserier eller kränkningar.
Jag vill väcka frågan om begreppet mobbning ens bör användas. Varför gör man skillnad på trakasserier som sker bland barn och ungdomar och trakasserier som sker bland vuxna?
I Svenska Akademiens ordlista står också »kränka — förolämpa; våldföra sig på; bryta mot« och »trakassera — utsätta för obehag, vara kitslig mot«. Vi kan alltså konstatera att mobbning, kränkningar och trakasserier i praktiken är samma sak.
För mig är det märkligt att vi benämner de hemska handlingarna olika beroende på vem det handlar om. Det är kränkningar och trakasserier oavsett var det sker och vem som utsätts.

Omkring 45 personer tar varje år sitt liv på grund av kränkningar och trakasserier. De är inte mobboffer. De är 45 individer som blev kränkta och trakasserade, kanske under hela sin livstid. Den norske pojken Odin tog sitt liv när han endast var 13 år gammal. Inte heller han var ett mobboffer. Han var ett barn som blev kränkt och trakasserat under hela sin skoltid.
Enligt svensk lagstiftning kan du bli dömd för trakasserier och kräkningar, men inte för mobbning. Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) skrev i en debattartikel i Aftonbladet den 30 oktober 2014 om hur sexuella trakasserier drabbar flickor redan på lågstadiet.
När skolan och samhället reducerar dessa brottsliga handlingar till mobbning, visar vi att det är mer accepterat, något en får räkna med i skolmiljö. Hur ska vi någonsin uppnå ett jämlikt samhälle om våra barn inte förstår att dessa handlingar är brottsliga?
Förr undvek vi som sagt att prata om dessa problem. Nu tycker jag att det är det dags för nästa steg. Barn och ungdomar måste förstå att mobbning är samma sak som trakasserier och kränkningar. Att det är brottsliga handlingar. Skolan, samhället, du och jag har ett ansvar. Ett ansvar gentemot Odin, gentemot alla flickor som i lågstadiet utsätts för sexuella trakasserier och gentemot dem som varje år tar sitt liv på grund av kränkningar och trakasserier.
Jag har bytt ut ordet mobbning och använder i stället trakasserier och kränkningar. Frågan är: Kommer du att göra detsamma?