Jenny Andersson, Lärarförbundets ordförande i Trollhättan, om attentatet på Kronan.
»Så fort jag hörde om attentatet slängde jag mig i bilen. Utanför skolan var det massor av folk, ingen visste riktigt vad som hade hänt. Tillsammans med kristeamet lotsades jag ganska snabbt in på skolan av polisen. Det var blod på golvet och en person låg under en filt i entrén. Krishjärnan gick i gång direkt. Jag försökte ta reda på hur många som egentligen var döda och skadade och vilket stöd som skulle behövas.
Snabbt bestämde krisgruppen, skolledarna och vi att ordna ett första akut möte för personalen på fritidsgården intill skolan. En del var chockade, vi satt mest ner och lyssnade och tröstade. Många lärare hade haft chans att fly, men de valde att stanna kvar och riskera sina liv för att skydda barnen.
Efter attacken har jag ofta varit på skolan och fikat och pratat med lärarna. Avdelningen hjälper även medlemmarna att på vår expedition göra arbetsskadeanmälningar i lugn och ro. Det har varit tufft att ta del av alla detaljerade berättelser. Men det är också berikande att kunna hjälpa till i en svår stund.«