Svenska elever möter indiska genom Skype. Ett noggrant lärarsamarbete är grunden för att det ska bli lärorikt.
Today we are going to show you an experiment about surface tension. Are you ready?
Det är eftermiddag i Indien när frågan ställs. På Banslättskolan i Botkyrka har eleverna i 4A just kommit in från förmiddagsrasten. Nu följer de noga vad som sker på den interaktiva tavlan. Via kommunikationsverktyget Skype har de kontakt med sina jämnåriga kamrater på St Josephs Institute, en grundskola i indiska Goa över 600 mil bort.
Tre indiska elever trängs framför en dator för att visa ett experiment som visualiserar ytspänning. Framför sig har de en skål med vatten, ett gem och en servett. I bakgrunden skymtar den övriga klassen.
Likadant ser det ut i klassrummet på Banslättskolan. Tre elever står vid datorn, redo att följa de indiska kamraternas instruktioner.
Banslättskolans fyror och femmor skajpar med St Josephs Institute en gång i veckan i stort sett under hela höstterminen och på vårterminen fram till mars. De har berättat för varandra om sina familjer, sina gosedjur, vad de gör på fritiden och om olika högtider.
— Våra terminer är lite olika och vi måste anpassa oss efter varandras lov. Men i övrigt finns det många pedagogiska likheter mellan skolorna, berättar Sara Yoder, specialpedagog samt lärare i svenska, SO och engelska.
Banslättskolan kom i kontakt med St Josephs Institute i Goa för fyra år sedan efter tips från en IKT-samordnare i Botkyrka kommun. Ganska snart sökte Sara Yoder ett stipendium från Universitets- och högskolerådet (UHR) som har gjort det möjligt både för de svenska lärarna att resa till Indien och för de indiska kollegerna att komma hit. De svenska lärarna har varit i Goa tre gånger och i sommar är det dags att ta emot ett besök från Indien igen.
— Det är tack vare att vi har träffats i verkligheten och fått möjlighet att besöka varandras skolor som vi har kunnat hålla på så länge. Att sitta tillsammans och planera är fantastiskt, säger Sara Yoder.
Arbetet i klassrummet kräver ett noggrant förarbete. För att lektionen ska bli meningsfull är det viktigt att allt klaffar under den dryga timme som skolorna är uppkopplade mot varandra.
Nu har också elevernas förmågor utvecklats från att enbart kunna berätta saker för varandra till att ge instruktioner. De har haft kemi, gjort olika typer av experiment, lagat mat och vikt origami.
Lärarna har mejlkontakt med varandra om vilken typ av material som måste finnas tillgängligt inför veckans lektion.
— Vårt samarbete utvecklas hela tiden. En av våra tvåor har haft en sånglektion tillsammans med de indiska eleverna och i nästa vecka ska skolans bildlärare ha en lektion över Skype, berättar Sara Yoder.
När det lilla gemet flyter på vattenytan i både Goa och Botkyrka är det dags för Banslättskolans elever att visa sina indiska kamrater hur man bakar chokladbollar. Klassens lärare i engelska, Jessica Lindholm, har förberett en bricka med ingredienser. Nu sitter hon på huk bredvid datorn för att sufflera och översätta vid behov.
— De indiska elevernas engelska är bättre, framför allt när det gäller ordförrådet. Men våra elever får träna mycket innan på vad de ska säga. Ofta har de ett manus men vi tvingar ingen att ställa sig framför kameran och prata, säger hon.
Nu turas eleverna i 4A om att guida eleverna i Goa.
— Have you got oats? Custer sugar? Butter?
Jessica Lindholm ser många fördelar med att skajpa med elever från ett annat land. Förutom möjligheten att öva engelska i skarpt läge sker ett värdefullt möte med en annan kultur.
— Vi kommer ifrån lärobokens styrda texter och får en naturlig möjlighet att prata om likheter och skillnader utifrån globala hållbarhetsaspekter. Det blir på riktigt, säger hon.