Kommunerna kommer att tvingas satsa stort på skolan. Mycket förändras — och det är vi lärare som ska leda utvecklingen.
Svensk skola är mitt i en strukturförändring. Fler ska lockas till läraryrket, kunskapsresultaten och likvärdigheten ska öka och nyanlända elever ska ges plats. Nu diskuteras nya organisationer, fler yrkesgrupper och lärares yrkesutveckling. På många håll är det ett komplicerat pussel — men mitt i allt detta kan den uppvärdering som läraryrket så väl behöver snabbas på.
När Aftonbladet förra veckan frågade 133 kommuner vilken som var den största skolutmaningen i samband med flyktingsituationen blev svaret: lärarbristen. Så gott som alla hade rekryterat fler medarbetare och åtta av tio behövde rekrytera ännu fler. Samtidigt uppgav kommunerna att de hade brist på lokaler. Min analys av detta är: kommunerna kommer behöva storsatsa på sina skolor och lärare. Utan att förminska svårigheten i den situation många står inför — vi har just nu världens chans att utveckla strukturer som rustar skolan på både kort och lång sikt.
Nya strukturer kommer givetvis att innebära förändring. Det är inte alltid lätt med förändring, men jag är övertygad om det krävs för att skolan ska bli den arbetsplats för lärare och elever som vi vill ha, och för att läraryrket ska bli det attraktiva yrke det behöver bli.
När 71 000 nyanlända elever ska gå i skolan blir det förändring. Nya eller upprustade lokaler innebär förändring. Statens lärarlönesatsning kommer att medföra förändring. Riktade satsningar till utanförskapsområden innebär förändring. Det blir förändring när lärare avlastas av exempelvis lärarassistenter eller socialpedagoger.
Det finns förstås mycket mer att räkna upp: Digitalisering, fördjupade eller breddade ämneskunskaper, nya arbetssätt kring bedömning, forskande lärare, utvecklat kollegialt samarbete, och så vidare. Tillsammans kan alla dessa samtida förändringar bilda en ny skola och ett nytt, utvecklat läraryrke.
Strukturerna inom professionen kommer att ta nya former. Kärnan i läraruppdraget, elevernas lärande, är gemensam, men i övrigt kan och måste våra lärargärningar få skilja sig åt och komplettera varandra bättre. Differentieringen inom yrket behöver öka, både när det gäller uppdrag, ansvar och lön. Det är nödvändigt för att vi ska kunna locka toppstudenter till yrket och få fler skickliga och erfarna att stanna kvar. Förändrade strukturer behövs för bästa möjliga utveckling av undervisningen — så att elevernas kunskaper kan stå sig i en global värld. Och givetvis, förändrade strukturer behövs för att vi ska nå tillräckligt höga lönenivåer för läraryrket.
Flyktingsituationen kommer att tvinga fram satsningar och nya strukturer. Och det är vi lärare som ska förvalta de förändringarna till att utveckla yrket. Det är vi som ska växa i våra roller när vi får avlastning av lärarassistenter. Det är vi som ska dela med oss av våra kunskaper när möjligheten till kollegialt samarbete ökar. De som ska söka karriärtjänster och delta i praktiknära forskning är vi. Det är vi som ska stötta och uppmuntra kollegor som vill och vågar gå i bräschen. Vi ska göra det för allas skull — inte på varandras bekostnad. Då blir förändring även förbättring.
Skolan behöver utveckling. Vi ska ta klivet in i förändringen — och ta kommandot över den.