Adam Wassrin ifrågasätter normer bland både elever och kolleger.
Korridorerna är långa på Sandåkerskolan utanför Landskrona, precis som på de flesta skolor. Ibland skriks det fula ord i dem, något som tyvärr också är vanligt runt om i Skolsverige. Men hur ska lärare egentligen agera då? Det är bland annat sådana frågor som Adam Wassrin, likabehandlingsansvarig och lärare här, sysslar med.
— Självklart ska man reagera. Sedan är frågan hur. Även om eleven som fått orden kastade på sig inte har blivit kränkt, kanske någon som passerat känt sig träffad. Därför ska man aldrig bara gå förbi, säger Adam Wassrin.
Han är i grunden SO-lärare och undervisar på halvtid. Resterande tid ägnar han sig åt likabehandlingsfrågor. Hela arbetsrummet är fullt av utredningar, post it-lappar och övningsmaterial. Innan sin lärarutbildning läste han genusvetenskap. Då började han se världen på ett nytt sätt, säger han.
— Om ingen tar ett helhetsansvar för de här frågorna faller de lätt mellan stolarna, trots att likabehandling är fast förankrad i alla skolans styrdokument. Det krävs att någon får tid i sin tjänst, man kan inte sköta det »lite vid sidan av«.
Uppdraget på Sandåkerskolan har han haft i snart ett läsår nu. Han har hunnit hålla i kompetensutveckling i likabehandling och normkritik för samtliga arbetslag.
— Vi har setts en timme i veckan. Rektorerna har verkligen prioriterat detta. Det har varit teori, men också diskussioner kring fall tagna från lärarnas vardag.
Han upplever att kollegiet numera har en mer samstämmig bild av var de står och hur de ska agera i olika situationer, även om det finns mycket kvar att jobba med.
— Att man är konsekvent och håller en gemensam linje från skolans sida är grundläggande om likabehandling verkligen ska slå igenom.
Adam Wassrin håller också i samtalsgrupper för pojkar i femman. Han har valt att fokusera på den stereotypa manligheten, han menar att mycket av problemen ligger där.
— I 98 procent av de fysiska bråken som rapporteras på min skola är enbart pojkar inblandade. Det pratas mycket om att flickor ska lära sig ta plats och säga ifrån, vilket blir lite bakvänt. Bör vi inte också lära pojkar att lämna plats och att läsa av om någon vill eller inte?
Samtalsgrupperna har han hållit tillsammans med skolans kurator, som också är en man. I början gick det ganska trögt eftersom många pojkar är väldigt ovana att prata om känslor.
— Vi har fokuserat mycket på att ge dem ett språk. Att våga prata om till exempel sårbarhet och våld.
Som om det inte var nog med engagemanget på skolan jobbar Adam Wassrin även ideellt med de här frågorna. Han har startat en aktivistgrupp inom Fatta Man i Malmö och organiserar samtalsgrupper för män på kvällstid.
— Efterfrågan för att träffas och samtala om mansrollen är stor, detta behöver spridas över landet.
Tora Villanueva Gran