För att lösa lärarbristen räcker det inte med att locka nya lärare. Det handlar lika mycket om att värna och behålla dem som finns.
Välkommen tillbaka till jobbet! Och välkommen till en ny termin då din kompetens, utbildning och erfarenhet är mer eftertraktad än någonsin. I höst fortsätter vi att göra skillnad för våra barn och elever och ta ansvar för skolans och yrkets utveckling.
Medan vi gör vårt jobb förväntar vi oss att kommuner och fristående skolor gör sitt. Det handlar givetvis om att skapa de bästa förutsättningarna för lärare och elever genom att vara bra lärararbetsgivare. Det behöver inte vara så svårt: Säkra upp tiden till undervisningen, möjligheterna till kollegialt samarbete, den kontinuerliga kompetensutvecklingen och självklart att lärares arbete värderas tillräckligt. Det finns inga genvägar till ett bra arbetsgivarskap. Den som inte tar detta på allra största allvar kommer att få problem att rekrytera och behålla behöriga och legitimerade lärare, om den inte redan har det problemet.
Det är nämligen så att lärare är »högvilt på jobbmarknaden«. Det kunde vi för några veckor sedan läsa i en nyhetsartikel som rapporterade om den dramatiska ökningen av utlysta lärartjänster runt om i Sverige. I sommar har vi också kunnat läsa att »kommuner bjuder över varandra för att klara lärarkrisen« och att »lärare saknas inför terminsstarten«. Den som gör en Googlesökning bland nyhetsartiklar på ordet »lärarbrist« får massvis med träffar från medier i hela landet om svårigheten att hitta lärare. Det råder inget tvivel om att höstens stora skolutmaning handlar om att fylla vakanta tjänster. Skolledarna sitter med ett svårlöst och på många håll omöjligt pussel.
Om lärarbristenvar »akut« hösten 2015 krävs starkare ord för att beskriva årets situation. I juli i år var antalet utlysta lärartjänster 22 procent fler än förra året. Sammanlagt sökte landets kommuner och fristående skolor efter 28 000 lärare under vårterminen.
Den som är villig att byta arbetsgivare får inte sällan en löneökning på 5 000 kronor per månad och ibland till och med mer. Det är 5 000 starka skäl att byta jobb och det är inte konstigt att allt fler tar klivet. Arbetsgivarna kan inte förlita sig på att vårt starka engagemang för den egna arbetsplatsen håller oss lärare kvar. Vi vet vad vi är värda och ska aldrig någonsin skuldbeläggas för att vi står upp för vårt värde eller fyller en vakans någon annanstans.
Att lärarbristen driver upp lönerna är bra. Men det borde förstås inte vara nödvändigt att byta jobb för att få en marknadsmässig lön. Berättelserna är många om arbetsgivare som inte vill matcha lönebud när deras lärare får attraktiva erbjudanden i grannkommunerna. Jag är övertygad om att det är ett fenomen på utgående. Arbetsgivarna kommer inte bara behöva ha konkurrenskraftiga löner för att locka till sig nya lärare. De kommer också att behöva ha konkurrenskraftiga löner för att behålla dem de redan har. Ingen kommun eller fristående skola har monopol på sina lärare.
Lösningen på lärarbristen handlar lika mycket om att värna och behålla lärare som att locka nya till yrket. Det går inte att bara fokusera på de lärare som inte finns. Fokus måste också vara på oss som faktiskt finns. Som gör ett oerhört bra och viktigt jobb och som vill fortsätta med det.