»Utan vinster blir det ingen vitalitet«

»Den där har jag aldrig sett förr.«

Lars Leijonborg känner på den blanka styrbordssidan av en träbåt som pryder en vägg i Almega Tjänsteföretagens hus, där Friskolornas riksförbund hyr in sig. Under våren hade nya ordföranden fullt upp med Macchiariniskandalen (han är ordförande för Karolinska Institutet också) och han har bara varit i lokalerna några gånger.

Men nu vidtar den hårdnande kampen om skolan. Två utredningar lägger fram sina förslag om vinstbegränsningar och kommunalt veto under hösten och den före detta folk­partiledaren och friskoleutredaren hoppas ro vinst- och valfrihetsbåten i land.

Trodde du att friskolornas framtid var i hamn när du lade fram Friskolekommitténs betänkande 2013?

— Jag trodde att vi hade nått en hållbar ­kompromiss och att de sex partier som gjorde upp var överens om att vinstuttag skulle få förekomma. Det var en stor besvikelse när regeringen Löfven offentliggjorde samarbetet med Vänsterpartiet och tillsatte Reepalu­utredningen.

Vad händer med friskolorna om vinststopp och veto genomförs?

— De förlorar kraftigt i vitalitet. Det finns fortfarande en hög grad av entreprenörskap och pionjäranda i friskolesektorn, men utan möjligheten att ta ut vinst skulle intresset för att utveckla verksamheten vidare avta. Jag tror att många lärare skulle ha lämnat skol­väsendet om inte den här möjligheten att arbeta annorlunda hade funnits.

Ännu fler än de som har lämnat, menar du?

— Jo. Retoriken från våra opponenter går ut på att den svenska skolan blivit sämre sedan friskolorna kom i början av 90-talet. Men det tidsmässiga sambandet behöver ju inte vara ett sakligt. Ska man vara intellektuell så finns faktiskt alternativet att skolan hade varit ännu sämre utan friskolorna och valfriheten.

Acemededia och Internationella Engelska skolan säger till Lärarnas tidning att de inte tänker göra lärarlönelyftet permanent, till skillnad från Stockholm, Göteborg och Malmö. De största koncernerna vill inte åta sig att fortsätta betala om det inte kommer ­ytterligare statsbidrag.

Vad sänder det för signaler till lärarna?

— Vi får väl se vad som händer. Jag utgår från att de statliga initiativen för att komma till rätta med lärarnas lönebildning fortsätter många år framåt.

Men de vinstdrivande friskolorna betalar lägre löner och har lägre lärartäthet. Är det inte det som gör att de kan ta ut vinst?

— Löner handlar delvis om tillgång och efter­frågan. Jag gissar att det också har att göra med att friskolor har något lägre andel behöriga. Det kan man naturligtvis ha en diskussion om, men eftersom de levererar resultat och fortfarande är populära verkar de klara sin uppgift ändå. Men generellt sett behöver även friskolelärarnas löner höjas.

Efter JB-konkursen 2013 varnade du för att det folkliga stödet för friskolan var på väg att erodera. Hur är det ställt med förtroendet i dag?

— Vi behöver jobba med det hela tiden. Det uppstod mycket höga realisationsvinster i samband med några försäljningar, vilket har haft stor påverkan på debatten. Men det ser jag som ett övergångsfenomen.

— Att EQT nu säljer Acade­media på börsen och Internationella Engelska skolan är på väg dit innebär att en stor bit av Friskolesverige slutar vara riskkapitalistägt. Det långsiktiga ägande vi ville ha i Friskolekommittén är ­därmed på väg att infrias.

Men på börsen betraktas tre månader som lång tid. Är det verkligen rätt plats för skolor?

— Förutsättningen är att det finns ett antal stora ankarinvesterare som stannar mycket längre och som kan granskas. I min värld är det helt nödvändigt eftersom det är fysiskt omöjligt för Skolinspektionen att varje dag få ett utdrag från börsen om vilka som har köpt och sålt aktier.

Nu ska friskolorna kvotera in ensamkommande och andra flyktingbarn – om skolorna själva vill. Varför inte obligatorisk kvot?

— Det måste varje huvudman gå med på. Jag tror att resultatet blir bäst med frivilliglinjen. Och friskolorna VILL hjälpa till.

Det stora antalet nyanlända har fått allt fler att ifrågasätta skolvalet eftersom de ser ett problem med ökad segregering. Kommentar?

— Vi har också den motsatta trenden med obligatoriskt skolval, bland annat i social­demokratiskt styrda Botkyrka där man gör informationsinsatser och anmodar alla ­familjer att välja. Det ska bli mycket intressant att se hur det har slagit när det varat några år.

Men alla får inte plats där de vill. Är val­fri­heten ett spel för gallerierna?

— Det är klart att folk fattar att alla inte får plats på Norra Real och allt vad de heter, men möjligheten att välja och känna att ens åsikt räknas uppfattas ändå positivt. Det har nästan ett egenvärde för många människor. Och om väldigt många får igenom sina önskemål är väl det bra nog?

Nationalekonomen Jonas Vlachos vill lotta ut friskolornas grundskoleplatser. Det vore väl inte mer orättvist än att somliga råkar ha föräldrar som sätter en i kö redan som bebis?

— Det är klart att livet är ett lotteri i viss ­mening, vi hade kunnat vara födda i Syrien. Men jag tror att många uppfattar lottning som ganska kränkande i en så viktig fråga som utbildning. Och valfriheten kan faktiskt motverka boendesegregation.

Ja, för dem som är om sig och kring sig och har välutbildade föräldrar …

— För fler på sikt. Jag brukar ta exemplet med de ambitiösa invandrartjejerna som använder valfriheten till att välja en skola utanför sitt eget uppväxtområde. På lång sikt kan de bli väldigt goda förebilder som visar att det går att klara sig bra i det svenska samhället.

Du har levt med valfrihetsfrågorna sedan Pysslingenstriden på 1980-talet. Är du inte lite less på friskolor och vinstdebatt?

— Nej. Att så viktiga delar av friskoleuppgörelsen omintetgjorts gör att det känns meningsfullt att fortsätta ett tag till.