När fritidspedagogernas yrkesroll formas efter skolans behov kan det leda till att deras traditionella yrkeskunskaper tunnas ut. Det visar en ny avhandling från Umeå universitet.
Forskaren Birgit Andersson har studerat hur nya styrformer påverkar fritidspedagogers arbetssituation. 
Resultaten visar att strukturella villkor, exempelvis storleken på barngrupperna, inte möjliggör för fritidspedagoger att kunna verka fullt ut i både skolan och fritidshemmet.
Detta gör att fokus hamnar på skolverksamheten och att fritidshemmets specifika uppgift att erbjuda meningsfull fritid utifrån barns behov och intressen sätts på undantag.
– Fritidshemmets verksamhet drar oftast det kortare strået i fördelningen av resurser. Fritidspedagogerna tvingas därför skära ner på till exempel skapande verksamhet och tid för nära och utvecklande samspel i mindre grupper. Det finns ett uppdämt behov av att synliggöra fritidshemmet och försvara särdragen i fritidspedagogyrket, säger Birgit Andersson.
I avhandlingen framkommer det också att fritidspedagogerna är kritiska till kraven på formaliserade skriftliga bedömningar och redovisningar som har tillkommit deras yrkesutövning de senaste åren.
– Det arbetet sänker verksamhetens kvalitet eftersom det tar tid från arbetet i barngruppen, menar de, säger Birgit Andersson.
Studien bygger på intervjuer med 23 fritidspedagoger och åtta ledare fördelade på fyra skolor samt en enkätundersökning med 105 fritidspedagoger.
Niklas Arevik