Det är en skam att lärarlönelyftet inte förvaltas bättre av arbetsgivarna. Men än är det inte för sent att göra om och göra rätt.
Just nu pågår diskussioner runt om i landet om lokala principer för lärarlönelyftet. Tyvärr tvingas jag konstatera att det som sker i många kommuner och fristående skolor är ren misshandel av en viktig satsning.
Lika hårt som vi i Lärarförbundet har jobbat för att få fram mer pengar till löner, lika besviken är jag över den ansvarslösa hanteringen som ett stort antal huvudmän står för. Aldrig någonsin har en yrkesgrupp fått miljardbelopp av staten öronmärkta till löner. Aldrig någonsin har det funnits så starka skäl att göra en sådan unik satsning. Det är en skam att den inte förvaltas bättre.
Det som ska bidra till en större total lönesumma och därmed också mer pengar att fördela till alla lärare i kommande lönerevisioner, lägger nu många huvudmän i en separat, tillfällig påse. Det innebär att den som får ta del av satsningen får ett temporärt löne tillägg i stället för en permanent ökning. Det blir tillfälliga gratifikationer i stället för att pengarna bidrar till att få ordning på lönesättning och uppvärdering av lärarprofessionen. Steget mot uppvärdering blir ett myrskutt i stället för ett tigersprång.
Jag är fullt medveten om den kritik som finns mot att satsningen rör till lönesättningen och inte räcker till alla. Men min över tygelse har varit att dessa tre miljarder i slutändan kommer alla till del, genom att ribban för vad en lärare kan tjäna höjs, löne summan växer snabbare, och att lärares ansvarstagande i särskilt avancerade uppdrag och utvecklingsarbete värderas högre. Och eftersom lärarlönelyftet inte räcker till alla som uppfyller kriterierna, tvingas huvud männen bidra själva för att få till en bra lönestruktur.
Det bristande ansvarstagandet är särskilt bedrövligt eftersom huvudmännens avtalsparter har varit med och utformat kriterierna för satsningen. Alla kommuner och fristående skolor borde vara smärtsamt medvetna om svårigheten att rekrytera behöriga och legitimerade lärare. Ändå tycks vissa inte vilja ta ansvar för sambandet mellan lön och lärarbrist.
Vi i Lärarförbundet har varit med och påverkat reformen. Vårt fokus har varit att lönelyftet ska stimulera utveckling och ansvarstagande och bidra i den så viktiga uppvärderingen av yrket. Vi har jobbat för en transparent reform där det viktiga lärar arbetet står i fokus och tillämpningen ska kunna anpassas efter lokala förutsättningar.
Lärarbristen är en gemensam utmaning som kräver ett långsiktigt helhetsgrepp om lärares löneutveckling och arbetsvillkor. I det är regeringens tillskott en del — en viktig del — men inte allt.
Huvudmännen måste aktivt jobba för att vara attraktiva lärararbetsgivare, bidra till läraryrkets attraktivitet och därigenom säkra lärarförsörjningen.
Med tanke på att det nu finns en bred politisk uppslutning bakom lärarlönelyftet finns det inga som helst skäl att göra tillfälliga löneökningar. Pengarna till lärarlönelyftet är inte ett dugg mer osäkra än statsbidragen till kommunerna överlag.