»Lottning framstår som lösningen«

— Jag satte som villkor att det behövs en förlängning till mitten av maj nästa år, säger Jan-Eric Gustafsson.

Nu har han till slut fått som han vill. Kommissionen får ytterligare några månader på sig att visa hur kunskapsresultaten ska höjas, hur undervisningskvaliteten kan bli bättre och hur likvärdigheten i skolan ska öka.

Varför tog du uppdraget?

— När vi kommit så här långt var det tydligt att det måste bli någon av oss som redan satt i kommissionen. Jag sa okej, men det var med viss bävan och tvekan.

Bävan – varför då?

— Många frågor ska lösas och tiden är väldigt knapp.

Din föregångare Anna Ekström öppnade för att bussa elever för att bryta segregationen. Fortsätter du på den linjen?

— Det finns inte någon samsyn i kommissionen om kvoteringsliknande lösningar. Dels finns det diskrimineringslagar som riskerar att gå på tvärs med sådana lösningar, dels finns invändningar mot kvotering som idé. Vi diskuterar olika lösningar som ska förena möjligheten att välja skola med åtgärder för att minska skol­segregationen.

Hur kan man på annat sätt motverka skol­segregationen?

— Det kan bli svårt att formulera generella regler. Vi ska överväga förslag som säger att skolhuvudmännen, men även rektorer och förskolechefer, ska verka för att vi får så blandade elevgrupper som möjligt. Men vi överväger även förändringar i de regler som styr antagande och mottagning av elever.

Det låter inte särskilt bindande.

— Skriver man »skall verka för« är det en tydlig markering.

Kommer ni att föreslå obligatoriskt skolval?

— Ja, mycket talar för det. Tanken med obligatoriskt skolval är att nå de grupper som inte väljer och som borde göra det. Men det finns också forskning som pekar på att skolval snarare ökar segregationen. Vi ska noga överväga frågan och om kommissionen föreslår ett obligatoriskt skolval så kan det bli ett förslag som kombineras med andra åtgärder.

Vill du förändra närhetsprincipen?

— Vi diskuterar det. Att ta bort den för de yngre barnen framstår inte som särskilt meningsfullt. För dem är det en fråga om trygghet. Men för elever äldre än sexan–sjuan kan man tänka sig en uppluckrad närhetsprincip. Det ska vi utreda mer.

Är köandet till populära friskolor ett ­problem?

— Kötid till fristående skolor är den princip kommissionen ifrågasätter mest. En del föräldrar ställer barnen i kö innan de kommer hem från BB. Det finns en stor tvekan bland i stort sett alla ledamöter till att kötiden ska få finnas kvar.

Vilka är era argument?

— Det är en social orättvisa. Det finns ju en samling attraktiva friskolor med hög social status där många föräldrar vill få in sina barn. Vi vill motverka att bakgrunden får för stort genomslag. Problemet är att det inte finns så många alternativ — just nu är lottning det återstående alternativ som framstår som mest framkomligt.

Lärarförbundet föreslår att skolpengen ­skrotas – hur kommenterar du det?

— Jag delar kritiken av skolpengen i sin nuvarande form. Det är ett väldigt konstigt system. I skollagen står att man ska fördela resurserna kompensatoriskt. Många kommuner bryter mot detta. Men jag tror inte det beror på illvilja, utan på att man inte har underlag och inte känner till hur fördelningen ser ut.

Kommer Skolkommissionen att lägga förslag kring detta?

— Jag hoppas att det går i någon form. Om man inför ett system i kommunala skolor där man ger mer pengar till de skolor som har en mindre gynnsam elevsammansättning så måste det även gälla de fristående skolorna. Elever i fristående skolor kommer oftare från familjer med högre utbildningsnivå, men spridningen är stor. Det är viktigt att inte prata om friskolorna som en grupp.

Du var en av tre författare till SNS-rapporten »Policyidéer för svensk skola« och drev där frågan om statlig skolpeng.

— Resonemanget är detsamma. Man använder information om elevsammansättningen för att fördela pengar efter de behov som finns. Tanken är att det ska öronmärkas till kommunerna och att det ska finnas ett riktvärde per skola. Men det är grova mått och kommunerna bör ha en möjlighet att justera dessa. Det finns till exempel alltid elever med särskilda behov.

I samma rapport argumenterade du för att begränsa friskolornas vinster.

— Framför allt var vi inne på att få till en mycket striktare kontroll av etableringen. Men det innebär att kontrollen blir starkare även av kommunala skolor om de inte sköter sig. Villkoren för etablering ligger för närvarande inte på vårt bord, det tittar Ilmar Reepalu på i sin utredning.

Vad ser du själv som en rimlig vinstnivå?

— Jag vet inte om det är just den frågan om vinstuttag man ska ställa sig. Det viktiga är att vi har ett finansieringssystem som styr rätt.

Vad behöver göras för att höja läraryrkets status?

— Viktigast är professionsprogrammet som ska kunna leda till nya arbetsuppgifter och höjd lön. Vi ser tre huvudsteg under en lärares arbetsliv: 1) bli utbildad och undervisa elever, 2)undervisa blivande lärare, 3) medverka i kunskapsutveckling genom att forska och delta i utvecklingsarbeten. En bakgrund till den här modellen är kritiken mot systemet med förstelärare. Då infördes differentierade kategorier utan att på ett tydligt sätt ange kriterier.

Hur ser du på kritiken mot lärarlönelyftet?

— En del arbetsgivare betraktar det som permanent, andra som temporärt. Så kan det inte fungera – det vore bra om en samsyn växte fram.

Ökar dina förhoppningar om att era förslag blir verklighet nu när Anna Ekström blivit minister?

— Så kan det väl vara. Däremot får ju inte hon som minister gå in och styra vårt arbete. Men om Anna tycker att vi hittar på saker som strider mot det vi kom överens om i delbetänkandet så kanske hon inte blir så välvilligt inställd.