Letandet efter de populära pokémonfigurerna fortsätter – mot högre nivåer.
»Magmar med 464 cp är min bästa pokémon. Men jag tror jag gillar Meowth bäst för den ser ut som min katt.«
Jim Love Kohronen, 10, förklarar att cp står för combat power och är ett mått på hur bra en pokémon är på att fajtas i de pokémongym som dyker upp på mobilskärmen när man är på vissa platser i stan.
Fast han och hans kompisar Theodor Hultman, Sixten Härnström och Elias Lundin är inte främst intresserade av att strida i gymmen, utan mer av att leta nya pokémon som de fångar med virtuella bollar. De har snabbt lärt sig vilka platser i Västerås som är bra. Tar de sig till Rocklunda, en kilo meter från fritidsklubben där vi befinner oss, kan till exempel den förhållandevis sällsynte Mr Mime visa sig i mobilen.
— Och Botaniska trädgården bredvid biblioteket är bra. Där brukar det sitta jätte många och spela, berättar Sixten. Han började spela Pokémon Go redan före lanseringen i Sverige den 16 juli.
Hans bästa kap hittills är Vaporeon med 1 500 cp. Men favoriten — Snorlax — letar han fortfarande efter.
Nästan alla deras kompisar är på jakt efter de färgglada monstren. Theodors pappa spelar. Och Sixtens morfar. Varför? För att det är så kul.
— Man går på upptäcktsfärd, ser nya platser och får nya och bättre pokémon. Det är jättespännande att se vad det blir av äggen, säger Elias.
Äggen, som man kan samla på sig vid så kallade pokéstops (platser där många människor spelar som visas med en symbol på skärmen) läggs i inkubatorer och kläcks när spelaren har gått ett visst antal kilometer. Har man tur är det en raritet som Lapras som tittar fram.
— Fast en gång gick jag två kilometer för en Rattata, den sämsta pokémon, säger Theodor.
De pokémon de redan har kan de utveckla till nya, bättre och starkare. Det gör de genom att ge sina dubletter och tripletter till Professor Willow som ger godis i retur. Eller med grabbarnas egna ord:
— Man får candysar när man transferar och använder candysarna när man evolvar.
Det har förts en kultursidesdebatt om huruvida Pokémon Go är utvecklande eller begränsande. De här killarna har både för- och nackdelar fullständigt klara för sig:
— Det är bra för såna som behöver motion. Jag är ute och går minst två timmar om jag inte har fotboll. Förut satt jag mest hemma vid datorn eller tv:n och spelade, säger Sixten.
— Man får nya vänner. Jag har träffat flera killar på samma ställe flera dagar i rad. Då lär man känna varandra, tilllägger Theodor.
Fast det har hänt att folk har dött, enligt Jim.
— Det var en kvinna i Japan som blev påkörd för att mannen som satt i bilen spelade medan han körde, säger han.
Och Elias ger ett råd:
— Man måste kolla var man går. Man ser när det blir en bilväg på skärmen, då brukar jag titta upp.
Det finns 40 nivåer och 151 olika figurer. Vad händer när de har hittat alla? Det beror på hur många upp dateringar det kommer. Om det inte kommer så många blir det tråkigt till slut. Men de lär nog spela ett tag till i alla fall.
Theodor:
— Man vill nå toppen, ha allt fullt. Det är målet.
Karin Lindgren