Hallå där! Maria Svärdström, fritidspedagog i år 4 till 6 på Murgårdsskolan i Sandviken, som pratat mycket om läskiga clowner med eleverna på sistone.
Vad är det som har hänt?
– Det var två polisanmälningar i helgen och det har spridits i sociala medier om clowner, men det har inte varit någonting. På måndagen började barnen direkt att prata clowner. Men i alla historier är det någon annan som har sett en läskig clown. Ingen har sett en direkt.Hur pratar du med dem?
– Vi hade en diskussion om hur man vet att något är sant bara för att någon säger det. Om ens kompis säger att systern har sett en clown ber jag dem gå till systern och fråga källan direkt. Annars blir det lätt sägner. Sedan pratar vi om att det faktiskt finns de som blir jätterädda och att man aldrig ska säga osanna saker.
Hur pratar du med dem som är rädda?
– Rädslan måste tas på allvar. Men man kan lära dem att hantera den genom att prata om att clowner är till för att och sprida glädje. Och att det också finns historier om onda clowner. Jag hade en elev som inte vågade gå hem i veckan och då försökte jag säga att det är ok att vara rädd, men att man samtidigt inte kan vara rädd för allt som är farligt. Även om man är rädd för att bli påkörd av en bil så kan man inte låta bli att gå ut. Vi försöker förklara hur eleverna kan bemöta rädslan och pratar om hur de ska göra om de möter en clown. Om det mot förmodan skulle inträffa.
Och vad ska de göra?
– Inte få panik utan ta en annan väg och inte utsätta sig för skräcken. Eller ringa en förälder alternativt försöka söka upp någon annan vuxen.
Vad har ni för clownberedskap i arbetslaget?
– Det här har tagits upp på lärarnas arbetslagsträffar och vi har fått tips på hur vi kan göra för att bemöta.
Linus Hellerstedt