Sävsjö lyfte matten

Pisaprojektet har hjälpt ­lärarna på ­Hofgårdsskolan att förbättra matematik­resultaten avsevärt.

Resultaten i matematik hade sjunkit flera år i rad när kommunen för några år sedan gick med i både ­mattelyftet och Sveriges Kommuners och Landstings (SKL) matematiksatsning Pisa 2015. 

Nu har såväl elevernas kunskaper som det kollegiala samarbetet stärkts.

»Det pratas mer matematik lärarna emellan, och även mellan skolor och olika stadier«, skriver kommunen i en av de många rapporter som kommit ut av SKL-projektet.

Stina Östlin och Malin Sandahl håller med. De är båda legitimerade mattelärare i Hofgårdsskolan, en av två högstadieskolor i den 11 000 invånare stora kommunen mittemellan Jönköping och Växjö. Skolan ligger som en gigantisk gul tegelsten vid en av genomfartsgatorna i utkanten av Sävsjö. Här går tolv klasser från årskurs sju till nio. På kort tid har elevunderlaget ändrats radikalt och i dag har drygt 30 procent av barnen utrikisk bakgrund.

— Samhället förändras, då måste mattelektionerna också förändras. Elever kommer hit med helt olika bagage, säger Stina Östlin.

Drygt ett 80-tal kommuner har deltagit i SKL:s projekt, med målet att lyckas bättre i de internationella mätningar där svenska elever under flera år visat sjunkande resultat. Till skillnad mot andra försök att höja matte­kunskaperna valde SKL att även involvera skolledningen, politiker och förvaltningen i arbetet. 

— Här i Sävsjö har de förstått hur viktigt det är att satsa på matte, säger Malin Sandahl, som är Hofgårdsskolans representant i den lokala projektledningen.

Malin Sandahl är noga med att också involvera eleverna i arbetet med att stärka matematiken. Hon rör sig mycket i klassrummet, pratar med barnen och uppmuntrar dem att tänka själva. 

SKL-projektets mål har varit högt ställda: Halvera andelen elever som bara når lägsta nivån i de nationella proven, — det vill säga provbetyg E — och öka andelen som når högsta nivån. 

Sävsjö har höjt kunskapsmålen rejält i såväl årskurs tre, som sexan och nian. Förbättringen har varit särskilt tydlig bland de yngre barnen där halveringen av andelen som bara når lägsta nivån är uppnådd.

I Tisdags kom svart på vitt om hur ytterligare ett av projektmålen uppfyllts: Att Sverige ska höra till de tio bästa OECD-länderna i de Pisaprov landets niondeklassare skrev förra året. (Läs om resultatet på sidorna 6—7.)

Mattelärarna i Sävsjö har inte legat sömnlösa inför presentationen av den nya listan. 

— Jag tänker ärligt talat inte så mycket på var Sverige hamnar, säger Stina Östlin.

— Jag tänker mer på vilka elever jag har framför mig i klassrummet och hur jag kan möta dem på bästa sätt. Hur ska jag kunna ge dem mattekunskaper så att det bär även i gymnasiet? 

Malin Sandahl nickar instämmande.

— Visst är det skrämmande när Pisaresultaten sjunker, men jag tänker som Stina på de elever jag själv har. Det är de jag kan göra det bästa möjliga för.

De två kollegerna har ett tätt samarbete i ämnesgruppen för matematik och NO. I den ingår sammanlagt sju lärare, varav två är obehöriga.

— Vi känner ett delat ansvar för eleverna och hjälper varandra om vi inte kommer framåt. Det blir absolut ett kollegialt lärande, säger Malin Sandahl.

Parallellt med SKL-projektet har Hofgårdsskolan och de övriga grundskolorna i Sävsjö deltagit i regeringens matematiklyft. Några år med strålkastarljuset på matte har fått lärarna att fundera mer över lektionernas utformning, konstaterar Stina Östlin.

— Jag är väldigt individfokuserad, alla elever ska känna sig sedda. Vi vill alla se en utveckling i elevgruppen, men som lärare utformar vi våra lektioner på olika sätt. Där har vi blivit bättre på att lära av varandra.

En timme i veckan är Stina Östlin extra resurs i Malin Sandahls sjua. Att kunna vara det som behörig lärare ser hon som bevis på att skolan satsar mer på matematik nu än tidigare. De elever som behöver extra stöd tar hon ibland med sig till sitt arbetsrum.

— Inne hos mig pratar vi mycket matte och då ser jag vad eleverna kan. Det ger gott resultat och när proven kommer vet jag redan vilken nivå de är på. Jag får hela tiden lära mig hur eleverna tänker, säger Stina Östlin. 

Systrarna Meiri och Mical Welday kommer in i klassrummet där Malin Sandahl just suddat bort några räkneexempel med watt och newton på tavlan. Flickorna går i nian och uppskattar att matten angränsar till fler ämnen — till exempel fysik — och att man som elev tvingas att tänka själv.

— Det är bra att utmana sig själv med problemlösningar, säger Meiri Welday 

Hennes syster Mical håller med:     

— Matte finns hela tiden så det underlättar om man har koll på det. När man växer upp och flyttar hemifrån måste man kunna räkna själv. Och det är viktigt om man vill söka till högskolan.

William Johansson siktar på att bli arkitekt.

— Jag har lätt för att lära mig matte. Bygger du hus måste du kunna räkna.

Rektor Susanne Granat Ahlstrand har sin expedition på nedre botten, i början av en av Hofgårdsskolans korridorer. Hon kommer springande från ett utvecklingssamtal under en dag fullspäckad med möten.

Susanne Granat Ahlstrand började som rektor i somras. Hon kom från en skola där eleverna hade dubbla lärare på så gott som alla lektioner. Så vill hon ha det även på sin nya arbetsplats. Pengar finns för att anställa, men Sävsjös geografiska läge gör det svårt att få tag i tillräckligt många behöriga lärare.  

— Fördelen är att man kan turas om att vara den som driver lektionen medan den andra kan vara lite mer tillbakadragen och ge feedback efter lektionen. Man coachar varandra och höjer sin undervisningskvalitet. Ännu en fördel är att eleverna tar till sig olika lärstilar.

Mattelyftet och SKL:s Pisaprojekt har varit bra på många sätt, konstaterar Susanne Granat Ahlstrand. En kultur av ensam­arbete bland lärarna har börjat brytas upp och matte som ämne har fått en välbehövlig ­genomlysning.

— En ämneslärargrupp i taget får möjlighet att slipa på sina talanger och förmågor. De utvidgar sitt kunskapskapital, både pedagogiskt och metodiskt. En annan fördel är att man vässar sitt språk så det harmonierar med den värld eleverna lever utanför skolan.

Sveriges rankning i Pisa håller inte heller Susanne Granat Ahlstrand vaken på nätterna.

— Inte ett ögonblick. Mätinstrument kan vara bra men vi måste fråga oss vad vi har dem till. Svenska elevers arbete skiljer sig mycket jämfört med till exempel Singapore. Vi får bra resultat i samarbete, analys och resonemang, men väldigt lågt i faktiska krysskunskaper. Då är provet inte relevant eftersom vi har en läroplan som säger att vi ska fokusera på analys och resonemang, säger hon.