De statliga satsningarna på forskarskolor för lärare och förskollärare har inte riktigt resulterat i det riksdagspolitikerna förväntade sig. Det konstaterar Betty Malmberg (M), ordförande i utbildningsutskottets styrgrupp för uppföljning och utvärdering.
– Det vi förvånats över är att det inte funnits en idé hos många av skolhuvudmännen kring vad man vill med lärarna som skickats iväg. Det har inte heller funnits en strukturerad plan på hur lärarna ska tas till vara efter avslutade studier, säger hon.
Forskarutbildade lärare inom förskola och skola är en bristvara. De senaste årtiondena har därför flera regeringar, oavsett politisk färg, försökt öka antalet. Syftet har varit att skolor och förskolor ska få en mer forskningsbaserad grund.
Riksdagens utbildningsutskott har nu utvärderat satsningarna på de 33 forskarskolor som funnits sedan starten 2008.
Av de lärare och förskollärare som först avslutade sin forskarutbildning har närmare 40 procent valt att inte återvända till skolan/förskolan. De flesta har stannat kvar vid universiteten och högskolorna eller arbetar inom annan förvaltning.
Av de som nu deltar i forskarskolorna uppger 65 procent att de tror att de kommer att arbeta på högskola eller annat om fem år. Bara 35 procent tror att de blir kvar inom skolan.
– Det låter oroväckande om andelen blir den samma eller till och med högre. Många lärare kanske tycker att det är spännande att vara kvar i akademin, men det är framförallt viktigt att skolan och förskolan får del av den nya forskningskunskapen, säger Bodil Båvner, utredare på avdelningen utbildning och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting, (SKL).
Villkoren för de statliga forskarskolorna har varierat genom åren. I den statliga satsningen på forskarskolor har lärare och förskollärare studerat på deltid samtidigt som de har arbetat på en skola eller förskola.
I de första omgångarna arbetade lärarna bara 20 procent på sina ordinarie arbetsplatser och forskade där utöver. Staten stod då för stora delar av lönen via statsbidrag till kommunerna. I senare satsningar har lärarna och förskollärarna studerat på halvtid för att inte tappa kopplingen till sina ordinarie arbetsplatser. Staten har bekostat forskarskolorna på lärosätena medan kommunerna har fått betala lönerna till de studerande.
Det har lett till att intresset för utbildningarna har svalnat från skolhuvudmännens sida trots att intresset från lärarna har varit fortsatt högt. Många kommuner i undersökningen uppger att deras fokus ligger på att hitta behöriga lärare och förskollärare.
Lena Hallengren (S), ordförande i riksdagens utbildningsutskott, ser att lönekostnaderna i kombination med den långa studietiden på forskarskolorna har påverkat skolhuvudmännens inställning negativt. Det gäller i synnerhet små kommuner med mindre resurser.
– Samtidigt var inte tanken att staten skulle betala lönerna för lärarna. Ambitionen var att satsningen på forskarskolorna skulle stärka forskningen i verksamheterna i skolor och förskolor, säger hon.
Hon är ändå nöjd med att lärarna inte flyr till andra verksamheter med sin nya kompetens. Många stärker lärarutbildningarna på lärosätena. I dagsläget har hon inget färdigt förslag på hur regeringen ska få lärarna att återvända till sina skolor och förskolor i högre utsträckning.
– Vi får ta till oss slutsatserna i utredningen och fundera över framtida lösningar men huvudmännen måste också tänka igenom detta noga, säger hon.
I början av nästa år kommer regeringen att ordna en konferens om forskarskolorna för att försöka fånga upp goda exempel.
Bodil Båvner säger att SKL kan sprida de goda exemplen som trots allt finns i flera kommuner där lärarnas nya forskningskompetens tas till vara och förstärker det forskningsbaserade lärandet i skolor och förskolor.
– Vi behöver arbeta mer med detta men om lärarna ändå väljer att stanna kvar i akademin så faller bevekelsegrunden för att kommunerna ska betala lönen under deras utbildning, säger Bodil Båvner.